Den heliga terroristbekämpningen

Enligt text – tv, säger Säpos chef Hans Paulinder att Säpos regelbundna träffar med de två kommunala bostadsbolagen i Göteborg som pågått i två år syftar till att förebygga brott och terror. Säpo får den vägen information om växande stöd för terrorism i förorterna.

Vad är nu detta? Tydligen är det inte Säpo som sitter inne med konkret information om terrorism och att dessa möten är till för att på ett konkret sätt avvärja hot om terrordåd.

Nej, tydligen sitter numera Säpos hemliga poliser i möte med Göteborgs två kommunala bostadsbolag och låter sig informeras om att bostadsbolagen är bekymrade därför att stödet för terror växer i förorterna.

Visst är det otrevligt om stödet för terror växer men rimligen borde i så fall frågan hanteras på bred front i samhället. Det är inte acceptabelt att strunta i den sociala attitydfrågan och nöja sig med att informera Säpo.

Andra sidan av frågeställningen är om Säpo inte har vettigare saker att företa sig? Man får intrycket att hemliga polisen numera sysselsätter sig med kommunala omsorgsfrågor i förorterna, i stället för att avslöja riktiga hot mot rikets säkerhet.

Tredje sida av frågeställningen är:

På vilket sätt garanteras vi vanliga medborgare integritet i privatlivet om hemliga polisen sitter på sådana här möten och får klart för sig att i förebyggande syfte borde en stor del av befolkningen kartläggas genom avlyssning och smygfilmning?

Allt i den heliga terroristbekämpningens namn!

LHC - Färjestad

Återigen är LHC att gratulera efter en kanonmatch uppe i Karlstad. I matcher står det 3 – 1 i favör för LHC under hockeyslutspelets semifinaler.

Stort grattis och lycka till. En seger till och klubben är i SM-final för första gången i klubbens historia.

Centerpartiet är farligt nära en trovärdighetsgräns

Vi är många som under valrörelsen uppmanade människor att rösta på Centern och den vägen stödja borgerligheten för att vi ville undvika att hamna i ett ”Bodströmsamhälle”. Ett övervakningssamhälle där den enskildes fria integritet vägde oerhört lätt i förhållande till maktapparatens behov av att kontrollera allt och alla i den heliga terroristbekämpningens namn.

Att Socialdemokraterna i riksdagen, nu med självaste Bodström i spetsen tvingas använda minoritetsbordläggning för att hindra sittande regering att omedelbart utöka FRA:s möjligheter till laglig avlyssning är inget annat än skandal.

Argumentet att lagändringen är nödvändig därför att maktapparaten i samhället under trettio år konsekvent har tillämpat den teknik som nu skulle göras laglig är inget bra argument för att sälja ut den enskildes integritet.

Inte heller "självgodhetens apostlar" som argumenterar för att den som inte har något att dölja gärna kan låta storebror se dig hela tiden banar väg för ett samhälle präglat av underifrånperspektiv och respekt för den enskildes integritet.

Frågan borde behandlas i ett rådslag där hela svenska folket kommer till tals. Det har vi tid med under bordläggningstiden i Riksdagen.

Region- Götaland, Svealand och Norrland

Det är ju helt lysande att ansvarskommittén med landshövding Mats Svegfors i spetsen kommit fram till att det behöver städas upp i den regionala beslutsnivån för att vi i framtiden skall kunna slå vakt om välfärden.

Nuvarande offentliga regionindelning har vi haft sedan Axel Oxelstjärnas tid och länen har den storleken att man under en dag skall kunna resa med hästskjuts även till de mest avlägsna delarna av länet från länsresidenset. Motivet känns i dag överspelat när vår dagliga gärning tar oss kors och tvärs över flera länsgränser hela tiden.

Tyvärr har kommittén haft direktiv om att det skall råda likhet mellan regioner och att det skall vara mellan 1 miljon och 2 miljoner innevånare i varje region som skapas.

Vad är det som motiverar att vi Östgötar skall ha större likhet med Norrlands inland än med exempelvis södra Finnland , Danskar på Fyn eller Tröndelag i Norge. Detta sagt för att motivera att det inte är hela världen med en del olikheter mellan regioner. Olikhet är inte det samma som orättvisa.

Det är viktigt att den regionala indelningen utgår från identiteten och den folkliga förankringen heter det vidare. Jag är säker på att begränsningen till mellan en och två miljoner innevånare hämmar själva infångandet av identiteten och den folkliga förankringen.

I Mälardalen bor det ca 3 miljoner människor och om utredningsdirektivet skall tas på allvar borde Mälarregionen splittras.

Enligt min mening borde vi städa ordentligt när vi ändå är igång. Jag tycker att det borde skapas tre regioner. Götaland, Svealand och Norrland borde namnen vara. Begreppen har månghundraårig förankring och med den storleken på regioner kan vi verkligen föra ut beslutanderätt från Sveriges riksdag och tesen att all makt skall utgå från folket kan få en djupare innebörd.

Så stora regioner får också kapacitet att ställa krav på EU administrationen på det sätt som exempelvis Tyskarna lyckats jobba framgångsrikt.

Om vi Östgötar börjar vända oss mot regioncentrat i Malmö i stället för att hela tiden försöka komma till Stockholm så kanske vi inte ens behöver bygga tunnel i Stockholm som Stockholmarna vill att vi skall vara med och betala.

Det är välgörande att Staffan Danielsson börjat tänka större. Han vill numera gå ihop med Småland, men tänk större än så. Tänk hela Götaland så blir det bättre. För oss Östgötar vore det väl så intressant att samarbeta med Malmö – Köpenhamnsregionen som att trängas med Stockholmarna.

För universitetet i Linköping måste det vara lika intressant att samordna med Lund och med Göteborg som den mycket viktiga samordningen med Växjö och Kalmar är.

Centralamerika USA och Sverige

Nyss hemkommen från min resa i Centralamerika funderar jag över det förskräckliga i att samhället verkar vara så korrumperat, att så många människor är verkligt fattiga, har problem med droger och tar sig fram i kriminalitet där borta.

Jag funderar också över frånvaron av byråkrati, människors oerhörda vänlighet och att inget verkar vara omöjligt. På något sätt ser jag Sverige på 1920-talet och 1940-talet samtidigt. Gamla bussar med självägande chaufförer som är oerhört stolta och producentkooperativ för mjölkhantering växer fram vid sidan av kabel-TV utbyggnad.

Hur lång tid tror du det tar innan de där borta når upp till Svensk standard, är första frågan jag möts av när jag här hemma berättar vad jag varit med om.

Jag vet inte vad jag skall svara. Det är så komplext. Om vi med Svensk standard menar något som liknar USA fast inte lika mycket, blir svaret: Förmodligen aldrig.

Rimligen bör jag avgränsa mig till att uttrycka mig om Nicaragua. Det är där jag haft nöjet att på djupet få tränga in i vardagslivet på en gård som min gode vän köpt nära Matiguás, där Sandinisterna under inbördeskriget tränade sina styrkor. Därutöver har jag varit i La Patriota, Rio Blanco, Managua, Granada och San Juan del Sur och jag har besökt delar av Guatemala, El Salvador och Honduras.

Problemen verkar vara de samma i hela Centralamerika men Nicaraguas sätt att förhålla sig till USA verkar vara väsenskiljt från övriga Centralamerikanska länder. Då jag med ryggmärgen tycker illa om alla former av förmynderi så hjälps det inte att jag med skräckblandad förtjusning gillar Nicaraguas uppstudsighet mot USA där Bill Gates och George W Bush, symbolerna för USA, blir de verkliga hatobjekten för Nicaraguanerna.

Fullt förståeligt bekymrar sig USA över narkotikans väg genom Centralamerika och in i USA. Med klassiskt storebrorsbeteende jagar USA knarksmugglare i hela Centralamerika utom i Nicaragua, där regeringen sätter stopp: Narkotika är inte Nicaraguas problem, det är ert problem i USA lyder resonemanget.

Nicaraguaner med missbruksproblem är så fattiga att de inte har råd att nyttja exempelvis kokain. I stället sniffar dom thinner eller lim. Om USA vill att narkotiktrafiken skall störas också i Nicaragua får USA ställa resurser till förfogande, sedan jagar nicaraguanerna själva knarksmugglarna är beskedet.

Kanske en väldigt kaxig attityd mot USA men folkrättsligt måste det vara självklart att inte trava in hos grannen utan lov, även för den som är mycket större.

Visst kommer det Nicaraguanska, eller skall jag våga mig på att säga Centralamerikanska, samhället att utvecklas väldigt fort, men USA är inte förebilden. På sätt och vis verkar Sverige vara mera förebild. Många känner till vår fria sjukvård och den vackra svenska kvinnan. En bonde var så glad över en smidig oxkärra att han utbrast ”så här smidig oxkärra finns inte i hela Europa”. Förmodligen hade han rätt, oxar i kommersiell drift är ju inte vanligt i Europa..

När utveckling går fort uppstår kulturkrockar. Jag frapperades av killen som körde ut stängselstolpar med oxar och samtidigt gick och pratade i mobiltelefon.

I den här världen är allt möjligt, nästan allt är tillåtet. Jag funderar över vad som är möjligt i Sverige. Håller det på att bli så att allt som inte uttryckligen är förbjudet i Sverige i stället håller på att bli obligatoriskt? Har vi någon valfrihet kvar om några år?

Förhoppningsvis kommer Centralamerika att skapa sin egen målbild. Ur deras perspektiv är förmodligen inte Sverige mer att se upp till än vad USA är.

Världskartan

Det kan ha varit i Florida Today jag laste.

Dar fanns en betraktelse om Equador, Colombia och Nicaragua dar ledare som har formagan att finna varandra nyligen vunnit demokratiska val. Dom hade latt att fa kontakt med Cuba och spansktalande delstater i sodra USA. Darutover sag dom vanner i hela den muslimska varlden med Irak i spetsen.

Ortega i Nicaragua hade tydligen uttalat att den har gruppen borde ta upp kampen med Indien im att vara varldsledande i fraga om leverans av hogkvalitativ och billig programvara till varldens datorer.

Vid sidan av att utveckla jordbruket var it omradet hogprioriterat. Om tio ar spade Ortega kunna utova "real pover" i varlden.

Gigantisk utbildningsoffensiv i Nicaragua ska starta nu.

Samtidigt bygger USA en ny "Berlinmur" mot Mexico. Vad skall det tjäna till?

Yttrandefrihet, programkvallite och fri opinionsbildning

Hösten 2006 avsatte Sveriges Television under utövande av ”hela sitt oberoende” den nytillträdde Kulturministern.

Lars Adaktusson Sveriges televisions nyhetsankare fick nog och gick till TV8.

Han pekade på behovet av att fler tv kanaler ges ekonomisk möjlighet att bidra till den konkurrens som behövs för att höja programkvallite och stimulera opinionsbildningen.

Naturligtvis är det orimligt att Sveriges Television skall tillåtas överpröva det demokratiska utfallet av nyligen förrättat val. Men är det verkligen ytterligare skattepengar till ännu fler ”oberoende aktörer” på media marknaden som garanterar yttrandefrihet och som stimulerar programkvallite och fri opinionsbildning?

Kommer Sveriges Television att avgöra eller rent av överpröva valet av Göran Perssons efterträdare?

Hållbar utveckling måste accepteras socialt

Regeringen har tillsatt en kommission för hållbar utveckling. Klimatförändringarna skall stå i centrum för kommissionens arbete. Arbetet skall ske i nära samverkan mellan näringsliv, politik och forskning står i direktivet från regeringen.

Hållbar utveckling måste utformas på ett sådant sätt att åtgärderna som tas fram blir socialt accepterade.

Om Sverige försöker vara bror duktig som radar upp umbäranden och späkanden i stor mängd som förutsättning för fortsatt liv på jorden finns risk att kommissionen, i bästa fall, blir ett slag i luften. I sämsta fall driver kommissionens åtgärder i så fall bara ut arbetstillfällen ur landet.

Vi måste visa att "miljödriven affärsutveckling" skapar både jobb och god miljö i stället för att pumpa folk fulla med dåligt samvete på det sätt som miljörörelsen och vänstern brukar göra.

Smörstekta kantareller på julafton

Familjen numera bestående av Elin 17 år, fru Carina och jag Lars började julafton 2006 med skogspromenad vid Roxen utanför Ekängen. Flera plusgrader i luften, ändå var marken fläckvis frusen. Landskapets dragkamp mellan å ena sidan vinter och o andra sidan en årstid oerhört svår att definiera fullbordades av att Carina hittade en hel driva med gula kantareller i lummig mossa under några granar inte långt från stigen som var väldigt isig.

Väl hemkomna förpassades kantarellerna rakt ner i stekpannan där de anrättades med hälsobringande smör och överblivna glöggkryddor.

Vi berättade om tilldragelsen med kantarellerna för min 81 årige far Sune som ringde och önskar god jul. Han berättade att på 1930-talet var vintrarna som nu. Enligt honom grävdes det ned mängder med vattenledningar under början av 1930-talet. Ledningarna grävdes för hand och eftersom vintrarna inte var speciellt kalla behövde ledningarna inte längre grävas ned speciellt djupt enligt dåtidens sakkunskap.

Vattenledningarna fick sedan göras om på 1940-talet. Enligt fader Sune frös varenda vattenledning som anlagts under 1930-talet ihop under krigsvintrarna och något världskrig det hade vi svenskar då rakt inte tid med. Underfundigheten i hans röst är stark men samtidigt är han väldigt allvarlig när han uppmanar oss att njuta av kantarellerna.

Han uppmanar oss att inte låta oron över växthuseffekt och klimatförändringar förta glädjen av att äta nyplockade färska kantareller på julafton.

”Jag är inte bitter!”

Robert Gustafssons hyllning till Tony Rickardsson på idrottsgalan för några år sedan känns lagom för att skapa perspektiv i tillvaron medan jag försöker acceptera att jag inte längre är ordförande i Linköpings kultur- och fritidsnämnd.

"Är du bitter när ditt parti inte låter dig fortsätta?"

Det är frågan som jag nog svarade flest gånger på under gårdagen. Den ställdes i samband med presskonferensen inför mitt sista sammanträde som ordförande i Linköpings Kultur- och fritidsnämnd och den ställdes av åtskilliga enskilda personer till och med på telefon långt in på sena kvällen.

På själva frågan finns naturligtvis bara ett rimligt svar: Nej jag är inte bitter, det här tillhör spelets regler.

Visst finns det många bottnar i sådant här.

Är frågan över huvud taget intressant ur media perspektiv? Vad jag, eller någon annan som har fått sparken (såg föresten en TV-intervju på morgonen med SL:s förre VD som inte heller verkar vara önskvärd längre) känner inombords borde i ett media perspektiv vara totalt ointressant. Rimligen ställs frågan därför att journalisten hoppas på att vi i vår vingklippta utsatthet ska avslöja något som journalisten inte redan känner till. I det läget kan svaren bli spektakulära och om så blir fallet är pressutrymmet garanterat.

När det sedan gäller enskilda personer som ställer i stort sätt samma fråga handlar det om empati. Det är vackert.

Vad gäller mig själv så finns mer än ett svar.

I Linköpings centern skämtar man om att stor konst är att ”be någon dra åt helvete på ett sådant sätt att den utpekade ser fram mot resan”. I mitt fall har ingen bemödat sig. Jag planerar själv en resa till Mellanamerica i början av 2007. Där skall jag fundera över vad jag skall göra när jag blir vuxen men något helvete har jag inte tänkt att det ska bli.

Med själva nämndarbetet är jag väldigt nöjd. Nämnden har gjort nästan exakt det som nämnden hade centerpartiets och socialdemokraternas uppdrag att göra under mandatperioden. Jag tänker i första hand på idrottsarenorna för fotboll och friidrott som kommer till stånd i form av ersättningsarenor tack vare att Folkungavallen kommer att bebyggas. Jag är nöjd också med idrottspolitiska programmet, kulturprogrammet, biblioteksplanen och omstöpningen av föreningsbidraget. Inget av det uppräknade är helt färdigt men det känns som om nya nämnden får det hela serverat, i stort sett färdigt.

Visst hade det varit roligt att få fullfölja. Men det är också skönt att slippa konfronteras med kommunens nya organisation som vi på nämndsammanträdet fick en försmak av. Nämndens sammanträdestider under 2007 skulle beslutas: Chefstjänstemannen läste högt ur sina direktiv från kommunledningen: ”Se till att nämnden beslutar om att lägga fast följande sammanträdesdagar. Klockslagen kan du sedan låta nämnden själv bestämma”.

Tydligen har jag under gångna mandatperioden revolterat mot saker som kommer att likna en västanfläkt i jämförelse med den storm som skall komma, när den nya kommunala organisation körs i full skala. ”Nämnden har att självständigt och i samverkan med andra, besluta om kommunens angelägenheter rörande kultur- och fritidsfrågor.” Lycka till!!

Det kommer faktiskt att bli väldigt intressant att från åskådarplats iaktta vad den nya nämnden kommer att tillåtas syssla med. Om nämndens ledamöter kommer att få tilltala varandra och om dom kommer att få tilltala tjänstemän utan att anklagas för att hota och att använda härskartekniker.

Tyvärr kan glorifierande av mjukisar skapa en arena där kallhamrade härskare, skickligt kamouflerade till värnlösa kvinnor, får strunta i demokratiska spelregler och dessutom utan att på något sätt förtjäna det utnämnas till martyrer.

Tyvärr känns det som om politikerna i förhållande till tjänstemännen kommer att få en ännu mer underordnad roll i den nya kommunala organisationen.

Alltid kommer någon att tycka att det som sker är bra!

Nobels fredspris

Numera kan man få Nobelpris för påståendet att affärer kan lyfta fattiga.

Muhammed Yunus från Bangladesh får fredspriset och visst ligger det något i att han ger uttryck för en annan världsbild än Moder Theresa gjorde när hon fick fredspriset 1979.

Lite spännande är det faktiskt att fundera över vad den som skall få fredspriset 2033 kan tänkas heta och vad denne kan tänkas komma fram till för att förtjäna priset.

Den som lever får se. Alltid kommer någon att tycka att det som sker är bra!

Lokal eller regional kulturproduktion?

Har besökt Jippi Kulturproduktion på Sagateatern och sett komedin ”pengarna eller livet”.

Fantastiska skådespelarprestationer presterades. Trots att den kulturella upplevelsen inte låter sig mätas i kronor eller ören så blir den inte sämre av en ekonomisk jämförelse med Östgötateatern.

Östgötateatern får gott och väl tio miljoner mer om året av skattepengar, med motiveringen att Östgötateatern är en länsinstitution.

Är det rimligt?

I fall att den nuvarande ordningen är rimlig blir en av kultur- och fritidsnämndens viktigaste frågor att fundera över inför den kommande mandatperioden.

Avvägningen mellan att satsa på länsinstitutioner över huvud taget och att satsa på ortens egen kulturproduktion är nämndens kanske knepigaste knäckfråga.

Det skall bli väldigt intressant att avläsa om den tillträdande nämnden prioriterar annorlunda än vad den frånträdande har gjort.

Det är rimligen inte så att den tillträdande nämnden har nya friska pengar att skyffla in utan att först pröva om det finns sådant som vi redan har som kan avvecklas först.

Vad är det som håller på att hända?

Är det ”nya arbetarpartiet” smygsossar i den utsträckningen att gamla Sverige lika gärna kunde ställa upp med riktiga sossar i laguppställningen på Rosenbad?

Är LO:s härskarattityd besvärande även för riktiga sossar?

Lundby-Wedin har klargjort på DN debatt att om alliansen ämnade genomföra den politik man gått till val på skulle LO tvingas "agera".

Tror "det nya arbetarpartiet" att dom vinner respekt genom att villkorslöst dansa efter Lundby-Wedins pipa?

Eller är det inte villkorslöst?

Hearing om kulturprogrammet

De flesta är nog överens om att kulturen i sig har ett egenvärde. Egenvärdet ligger invävt i det som varje kulturkonsument själv upplever, att hitta sig själv eller att allmänt förvärva en ökad klarsyn. Det här är värden som inte låter sig mätas i kronor och ören.

För någon vecka sedan hade Kultur- och fritidsnämnden hearing om kulturprogrammet som nu är föremål för färdigställande och som är tänkt att vara vägledande ungefär till 2015. Ca 80 kulturintresserade Linköpingsbor deltog i diskussion om förslaget till kulturprogram som en arbetsgrupp hade utarbetat.

Diskussionen inleddes av en väldigt 1970 – tals inspirerad elitkulturföreträdare från staden.

Han hade noterat att författarna av programförslaget helt riktigt hade konstaterat att kulturen i sig hade ett egenvärde. Sedan bad han arbetsgruppen som satt i panelen att kommentera motsägelsen i att därefter konstatera att kulturkonsumenternas efterfrågan i större utsträckning skulle beaktas och att vi därutöver hade påstått att man i större omfattning ekonomiskt måste väga olika kulturella begivenheter mot varandra.

Jag uppfattade att elitkulturföreträdaren hade förväntat sig någon form av revolution i salen när han dragit fram detta oerhörda i ljuset.

Den kulturintresserade publiken sa inget, varefter jag själv hade nöjet att få påpeka att det numera råder bred medvetenhet om att ”även den kommersiella kulturen har ett berättigande” och att de gamla nationella målen för kulturpolitiken numera motverkar en sund utveckling av kulturpolitiken.

Min uppfattning är att den 1970 – tals inspirerade elitkultur företrädaren inte hämtade sig efter att den av honom förväntade revolutionen uteblev.

Kostar på att ligga på topp

Det är bevisat. Det är ett helvete att vara man!

Talar mig dagligdags varm för fysiska aktiviteter. Att röra på sig antingen fysiskt eller intellektuellt genererar folkhälsa.

Började så sakta i promenadtakt på motionsspåret i Tallboda. I takt med att min arma lekamen uppvärmdes blev takten högre. Fick häng på en ung tjej, ja dam förmodligen yngre än jag själv i vilket fall.

Efter en stund började hon snegla oroligt över axeln. Verkade som om hon oroades av att förföljas av en ”ful gubbe”. Vi passerade hundrastande varelser som med stor misstänksamhet beskådade vår framfart.

För att inte utpekas som ful gubbe passerade jag damen i en nerförsbacke. Tänjde ut stegen och kände mig som en korsning mellan en vessla och Barbapapa.

Det här går inte, inombords protesterade kroppen våldsamt, jag får inte luft, jag stupar. Samtidigt var det naturligtvis otänkbart att stiga åt sidan och låta denna representant för det ”täcka könet” demonstrera sin överlägsenhet också i fysiska aktiviteter.

Hur det gick?

Ja förmodligen lunkade hon efter i välmening för att förvissa sig om att jag skulle klara av att ta mig hem på egen hand. Möjligen fick hon ett gott skratt åt denne fåfänge representant för det ”otäcka könet” som naturligtvis vägrade vika ner sig.

I morgon bitti kommer domen:

Var det värt priset? Att ligga först i spåret och inte bli anklagad för att vara ”ful gubbe” som springer efter unga, ja damer i vilket fall.

Träningsvärken blir förmodligen vådlig! Men det kunde ha varit värre!

Idrotten öppnar dörrar för nya affärer

Nya affärer skapar riktiga jobb.

Norrköpings Tidningar har intervjuat mig och skrivit en hyllning till Linköpings offensiva satsning, att bli Sveriges ledande idrottsstad 2015.

Tack för den uppmuntran.

Förhoppningsvis kommer varumärket "Linköping" att generera många nya affärer och ännu fler riktiga jubb i regionen.

De sportsliga framgångarna glöms inte bort.

Norrköpings Tidningar satte skickligt fingret på fenomenet att den som sticker ut hakan och skapar möjligheter gärna förlöjligas i början, kanske mest av dem som själva försöker få till det.

Virtuella web guiden i Gamla Linköping

Linköpingsbor är glada för att turerna runt ”virtuella web guiden i Gamla Linköping” har dragits fram i ljuset. Många har spontant sagt grattis till mig.

Tack för stödet!

Förhoppningsvis finns inte flera "lik i garderoberna"!

Är Kommunala fondpengar skattepengar?

Först informerade Linköpings tidning (klicka på länken)

I slutet av förra veckan informerade sedan Linköpings borgmästare Eva Joelsson med anledning av projektet Guideweb i Gamla Linköping 2003 om att "kostnaden för pilotstudien inte drabbat skattebetalarna. Pengarna som använts är fondpengar, säger hon".

Med anledning av artikeln vill därefter flera ha besked om vad som egentligen hände i projektet.

Har verkligen en kommunal nämnd ett tunnare ansvar för kommunala fondpengar än vad nämnden har för direkt uttaxerade skattepengar?

Kryssa Lars

Kryssa Lars för att markera betydelsen av resurser till idrott och till kultur i Sveriges 5:e största stad.

Kultur är..........

Kultur är mer än bara konst och även den kommersiella kulturen har sitt existensberättigande.