Någon har sagt att "pennan är mäktigare än svärd"!
Hoppas att pennan och ordet är mäktigare än "storebror", som inte argumenterar utan bara ställer inför faktum.
Storebror dödar inte med sitt agerande men han skapar oro och rädsla hos alla som inte gillar att ständigt vara övervakade. Sen kan lagstiftaren yra runt så mycket de vill om vilka regler storebror har att följa.
Alla försäkrande nedtoningar lugnar bara dem med extremt kort minne.
Är nästa steg registrering av privata dagböcker?
Egentligen tror jag det är bra att ”storebror” slår någon typ av världsrekord i dumhet så här nära inpå effektuerandet av FRA:lagen.
Jag hade trott att användande av PKU för annat än medicinska ändamål skulle vara nästa steg i ”storebrors” framfart, men det var fel.
Nästa steg blev registrering av blogar.
Nu har Europaparlamentarikern Lena Ek fått tag i integritetsfrågan. Skall bli intressant att se vad hon förmår?
Naturligtvis är FRA:lagen en oerhört viktig symbolfråga men det är ändå bara en av de pusselbitar som långsamt leder oss mot det totala kontrollsamhället eller om man så vill "livsplaneringsinstitutet".
Dessutom är det förmodligen så att det som nu görs lagligt är precis det som någon märkvärdig myndighet redan tillämpat under många år.
Precis som när det gäller biltullarna så kommer informationen från FRA förr eller senare att användas felaktigt men det viktiga nu är att fullfölja marschen bort från "livsplaneringsinstitutet".
Helheten är för viktig. Vi har inte råd med hjältar vars budskap är att ”jag är inte med längre om inte jag får som jag vill.”
I nästa steg kommer säkert PKU registret göras tillgängligt för myndigheterna, vilket naturligtvis kan framstå som sympatiskt eftersom det ger tillgång till DNA-kod från alla. Myndigheterna och även andra som har resurser kommer att med säkerhet kunna bevisa var vilken person lämnat DNA-spår.
Storebror, vem det nu är, kommer i och med detta att skaffa sig ytterligare övervaknings verktyg.
Alltid kommer någon att tycka att det som sker är bra.
Klicka på länken ovan och du kan läsa vad vårt parti sagt tidigare, i stunder av klarsynthet.
Det senaste exemplet på när uppgifter som finns hos offentligheten har använts på ett orimligt sätt är när någon innovativ skattmas kommit fram till att Hans Ekström, kommunstyrelsens ordförande i Eskilstuna, borde vara skriven i Stockholm och inte i Eskilstuna.
Hur det gick till: Jo enligt vad som känt är har någon idog tjänsteman på skattemyndigheten lyckats få tillgång till uppgifter från övervakningskamerorna för Stockholms biltullar. Därefter har slutsatsen dragits att Hans Ekströms bil har passerat in till Stockholm så ofta att han borde vara skriven i Stockholm och inte i Eskilstuna.
Inte var väl meningen med biltullarna att kontrollera var vi medborgare sover om natten, eller har jag fel?
När FRA: lagen får röstas igenom av Sveriges riksdag 17:e juni blir det fritt fram inte bara för att kolla var vi sover. Då kan någon lämplig myndighet ta ansvar för mycket mer än så.
Vill vi ha ett samhälle där Storebror ser och vet allt?
Mitt svar är entydigt nej, jag vill inte ha storebror ständigt hängande över mig.
Vår totala maktlösheten inför storebror är förlamande. FRA:lagen är bara ett exempel på att vi långsamt leds mot ett "livsplaneringsinstitut" som hela tiden "tar hand om" oss.
Visst är det roligt med politiken. Man vinner val på systemskifte och på att åstadkomma ett värderingsskifte.
Är det därefter någon som kommer ihåg åt vilket håll den ideologiska kompassen pekar?
Hela vansinnigheten accepterar vi med terroristskräck och 11:e september som motivering. Det paradoxala är att riktiga terrorister inte låter sig fångas av sådant här.
Jag skulle däremot inte bli förvånad om vi privatpersonen nu börjar efterfråga avlyssningsfria mobiltelefoner och superkrypterad datakommunikation. En affärsmöjlighet skapas i att serva de som har råd med kommunikationsutrustning som FRA inte klarar av att tjuvlyssna på.
Allt detta medan "skenhelighetens apostlar" trumpeter ut att den som har rent mjöl i påsen inte har något att vara rädd för.
Visst går utvecklingen framåt?
Eller är det i själva verket så att de som valt att sätta sig in i frågan gör ett ....offer, i syfte att fokusera på att förnya hela upphovsrättslagstiftningen?
