Smörstekta kantareller på julafton

Familjen numera bestående av Elin 17 år, fru Carina och jag Lars började julafton 2006 med skogspromenad vid Roxen utanför Ekängen. Flera plusgrader i luften, ändå var marken fläckvis frusen. Landskapets dragkamp mellan å ena sidan vinter och o andra sidan en årstid oerhört svår att definiera fullbordades av att Carina hittade en hel driva med gula kantareller i lummig mossa under några granar inte långt från stigen som var väldigt isig.

Väl hemkomna förpassades kantarellerna rakt ner i stekpannan där de anrättades med hälsobringande smör och överblivna glöggkryddor.

Vi berättade om tilldragelsen med kantarellerna för min 81 årige far Sune som ringde och önskar god jul. Han berättade att på 1930-talet var vintrarna som nu. Enligt honom grävdes det ned mängder med vattenledningar under början av 1930-talet. Ledningarna grävdes för hand och eftersom vintrarna inte var speciellt kalla behövde ledningarna inte längre grävas ned speciellt djupt enligt dåtidens sakkunskap.

Vattenledningarna fick sedan göras om på 1940-talet. Enligt fader Sune frös varenda vattenledning som anlagts under 1930-talet ihop under krigsvintrarna och något världskrig det hade vi svenskar då rakt inte tid med. Underfundigheten i hans röst är stark men samtidigt är han väldigt allvarlig när han uppmanar oss att njuta av kantarellerna.

Han uppmanar oss att inte låta oron över växthuseffekt och klimatförändringar förta glädjen av att äta nyplockade färska kantareller på julafton.