Yttrandefrihet, programkvallite och fri opinionsbildning
Hösten 2006 avsatte Sveriges Television under utövande av ”hela sitt oberoende” den nytillträdde Kulturministern.
Lars Adaktusson Sveriges televisions nyhetsankare fick nog och gick till TV8.
Han pekade på behovet av att fler tv kanaler ges ekonomisk möjlighet att bidra till den konkurrens som behövs för att höja programkvallite och stimulera opinionsbildningen.
Naturligtvis är det orimligt att Sveriges Television skall tillåtas överpröva det demokratiska utfallet av nyligen förrättat val. Men är det verkligen ytterligare skattepengar till ännu fler ”oberoende aktörer” på media marknaden som garanterar yttrandefrihet och som stimulerar programkvallite och fri opinionsbildning?
Kommer Sveriges Television att avgöra eller rent av överpröva valet av Göran Perssons efterträdare?
7 kommentarer:
Jag tycker nog att kulturministern - likväl som handelsministern - lyckades avsätta sig ganska mycket på egen hand.
Visst, vad är det för trams. Det är verkligen att överskatta mediernas makt.
Lars Adaktusson Sveriges Televisions nyhetsankare sedan många år drar i DN-artikel 2007-01-05 slutsatsen att ”Sveriges Television har trovärdighetsproblem”.
Adaktusson sätter fokus på flera saker. Hans inlägg blir dels en uppvisning i förmågan att peka på behovet av mer pengar till hela det verksamhetsområde där han själv har sin födkrok. Det är närmast hans skyldighet som nybliven medarbetare på TV8, men hans DN-artikel är mer än tjat om pengar. Hans sätt att beskriva Sveriges Television från insidan ger läsaren anledning att fundera över om Sveriges Television, som det ser ut i dag, är den garant för yttrandefrihet som den skall vara och om programkvalitén och den fria opinionsbildningen är vad vi licensbetalare har anledning att kräva.
När jag fäller den ironiska kommentaren att: ”Hösten 2006 avsatte Sveriges Television under utövande av ”hela sitt oberoende” den nytillträdde kulturministern” rättar Martin Tollén mig och påpekar att det också var handelsministern som blev avsatt. Hans Lundgren avfärdar mina synpunkter som trams med orden ”det är verkligen att överskatta mediernas makt”.
Men tänk efter nu:
Var det verkligen dom båda nyblivna ministrarna som fått sina ämbeten i resultat av nyligen förrättat val som avsatte sig själva, som du Tollén påstår? Var det inte ”Juttan” på Sveriges Television som blandade in åklagaren? Var det inte åklagarens inblandning som fick Reinfeldt att flippa ur och lämna sina ministrar ute i kylan när drevet gick?
Var avsättningarna av dom båda nyblivna ministrarna hösten 2006 exempel på något annat än att media i allmänhet och Sveriges Television i synnerhet utövade makt?
Hade Cecilia Stegö Chilò och Maria Borelius något på sitt samvete som inte också Mona Sahlin påstås ha?
För mig känns det relevant att just nu fråga om Sveriges Television kommer att avgöra eller rent av överpröva valet av Göran Perssons efterträdare på samma sätt som jag anser att Sveriges Television överprövade valet av Cecilia Stegö Chilò och Maria Borelius som ministrar hösten 2006.
Ska Sveriges Television vara trovärdiga borde Göran Perssons efterträdare utsättas för ett lika häftigt mediedrev som Cecilia Stegö Chilò och Maria Borelius blev. Men är det maktutövning från medias sida vi förväntar oss när vi vill ha mer yttrandefrihet, bättre programkvalitén och mer fri opinionsbildning?
Kommentar till Hans Lundgren:
Hörde på radio tidigt lördag förmiddag 2007-01-13 att Ulrika Messing bestämt avböjde att komma i fråga som Göran Perssons efterträdare.
Hennes motivering var: ”Mina barn är ännu inte så stora att de skulle orka med medias granskning”.
Detta sagt med anledning av ditt påstående om ”trams och att överskatta medias makt”.
Till anonymous: Det bär mig emot att debattera med anonyma personer, men låt mig bara säga att jag har stor respekt för Messings beslut. Om du har citerat rätt så handlar det om "att orka med mediernas granskning" och det är klart att man ska bespara sin barn det. Jag förstår inte riktigt vad det har med påståendet att "hösten 2006 avsatte den Sveriges television den nytillträdde kulturministern" att göra. Jag tycker nog att Tollén formulerade det väl: "...lyckades avsätta sig ganska mycket på egen hand".
Det är förvisso svårt att handskas med medierna, det vet jag också, men det är inte så himla svårt att betala sin tv-licens eller arbetsgivaravgift.
Jag vidhåller att det är tramsigt att lägga skulden på andra när man gjort bort sig. Lite ryggrad skulle sitta bra.
”Lyckades avsätta sig ganska mycket på egen hand” är en fras som både Hans Lundgren och Martin Tollén gillar beträffande Cecilia Stegö Chilò och Maria Borelius.
Varför gillar ni inte frasen lika mycket kopplad till Mona Sahlin som numera framstår som den självklare efterträdaren till Göran Persson?
Var det inte så att Mona Sahlin, både hade svart dagmamma och struntade i TV-licensen, när hon dessutom lyckades framställa sina övertramp med statens kontokort som bagatellartade.
”Endast en Toblerone” gjordes till ett mantra bland Mona Sahlins anhängare. Trots att alla minnesgoda vet att Tobleronebagatelliseringen är lika verklighetsfrämmande som Maria Borelius svammel om att hon inte hade råd att betala annat än svart dagmamma.
” Lite ryggrad skulle sitta bra” avslutar Hans Lundgren sitt senaste inlägg.
Menar du att Sveriges Television nu genast bör avsätta Mona Sahlin redan innan hon har blivit vald?
Eller skiftar kriterierna för vad som är ryggrad med partitillhörighet?
Bäste Lars!
Jag förstår inte vad Mona Sahlin har med saken att göra. Jag har inte uttalat mig om henne och har ingen åsikt varken om henne, hennes Tobleroneaffärer, eller SVT:s roll i tillsättandet av ny ordförande för socialdemokraterna. Jag tillhör inget parti och är för övrigt fullkomligt ointresserad av partipolitik. Om hennes partifränder vill ha henne till ordförande är det väl deras sak. Det berör ju inte oss som inte är medlemmar. Däremot har hon väl, som du antyder, diskvalificerat sig som minister för all framtid.
Skicka en kommentar