”Jag är inte bitter!”

Robert Gustafssons hyllning till Tony Rickardsson på idrottsgalan för några år sedan känns lagom för att skapa perspektiv i tillvaron medan jag försöker acceptera att jag inte längre är ordförande i Linköpings kultur- och fritidsnämnd.

"Är du bitter när ditt parti inte låter dig fortsätta?"

Det är frågan som jag nog svarade flest gånger på under gårdagen. Den ställdes i samband med presskonferensen inför mitt sista sammanträde som ordförande i Linköpings Kultur- och fritidsnämnd och den ställdes av åtskilliga enskilda personer till och med på telefon långt in på sena kvällen.

På själva frågan finns naturligtvis bara ett rimligt svar: Nej jag är inte bitter, det här tillhör spelets regler.

Visst finns det många bottnar i sådant här.

Är frågan över huvud taget intressant ur media perspektiv? Vad jag, eller någon annan som har fått sparken (såg föresten en TV-intervju på morgonen med SL:s förre VD som inte heller verkar vara önskvärd längre) känner inombords borde i ett media perspektiv vara totalt ointressant. Rimligen ställs frågan därför att journalisten hoppas på att vi i vår vingklippta utsatthet ska avslöja något som journalisten inte redan känner till. I det läget kan svaren bli spektakulära och om så blir fallet är pressutrymmet garanterat.

När det sedan gäller enskilda personer som ställer i stort sätt samma fråga handlar det om empati. Det är vackert.

Vad gäller mig själv så finns mer än ett svar.

I Linköpings centern skämtar man om att stor konst är att ”be någon dra åt helvete på ett sådant sätt att den utpekade ser fram mot resan”. I mitt fall har ingen bemödat sig. Jag planerar själv en resa till Mellanamerica i början av 2007. Där skall jag fundera över vad jag skall göra när jag blir vuxen men något helvete har jag inte tänkt att det ska bli.

Med själva nämndarbetet är jag väldigt nöjd. Nämnden har gjort nästan exakt det som nämnden hade centerpartiets och socialdemokraternas uppdrag att göra under mandatperioden. Jag tänker i första hand på idrottsarenorna för fotboll och friidrott som kommer till stånd i form av ersättningsarenor tack vare att Folkungavallen kommer att bebyggas. Jag är nöjd också med idrottspolitiska programmet, kulturprogrammet, biblioteksplanen och omstöpningen av föreningsbidraget. Inget av det uppräknade är helt färdigt men det känns som om nya nämnden får det hela serverat, i stort sett färdigt.

Visst hade det varit roligt att få fullfölja. Men det är också skönt att slippa konfronteras med kommunens nya organisation som vi på nämndsammanträdet fick en försmak av. Nämndens sammanträdestider under 2007 skulle beslutas: Chefstjänstemannen läste högt ur sina direktiv från kommunledningen: ”Se till att nämnden beslutar om att lägga fast följande sammanträdesdagar. Klockslagen kan du sedan låta nämnden själv bestämma”.

Tydligen har jag under gångna mandatperioden revolterat mot saker som kommer att likna en västanfläkt i jämförelse med den storm som skall komma, när den nya kommunala organisation körs i full skala. ”Nämnden har att självständigt och i samverkan med andra, besluta om kommunens angelägenheter rörande kultur- och fritidsfrågor.” Lycka till!!

Det kommer faktiskt att bli väldigt intressant att från åskådarplats iaktta vad den nya nämnden kommer att tillåtas syssla med. Om nämndens ledamöter kommer att få tilltala varandra och om dom kommer att få tilltala tjänstemän utan att anklagas för att hota och att använda härskartekniker.

Tyvärr kan glorifierande av mjukisar skapa en arena där kallhamrade härskare, skickligt kamouflerade till värnlösa kvinnor, får strunta i demokratiska spelregler och dessutom utan att på något sätt förtjäna det utnämnas till martyrer.

Tyvärr känns det som om politikerna i förhållande till tjänstemännen kommer att få en ännu mer underordnad roll i den nya kommunala organisationen.

Alltid kommer någon att tycka att det som sker är bra!