Konfrontation eller fredliga kulturevenemang?

Tänk så många verkligt bra kulturarrangemang som ordnas i Sverige. Synd bara att de supande överklassungarna som just nu eldar i Göteborg och som jagades bort av Rosengårdsborna i Malmö för någsa veckor sedan får så stort medialt utrymme.

Ett exempel är.

Den 16e internationella poesifestivalen på Gotland startade den 24 augusti med upptakt i Stockholm i samarbete med Rumänska kulturinstitutet.
Festivalen fortsätter sedan till Gotland, med ett fullspäckat program som bjuder på skön och utmanande ord-, dans- och bildkonst, - allt i poesins tecken. Bland årets festivaldeltagare finner man bland andra Mircea Cartarescu, Ann Jäderlund, Pia Tafdrup.
I samarbete med Länsmuseet på Gotland testar Poesifestivalen i år ett nytt koncept - poesi på torget, läs: Stora Torget i Visby, där - S:ta Karins spektakulära kyrkoruin och anslutande klosterlänga blir festivalens hemmascen, där samtliga Visbylokaliserade programpunkter kommer att genomföras.
Festivalen reser även till södra Gotland och gästar Klintehamn bibliotek och Vamlingbo prästgård.

Ridtur på Gotland

Foto: Pirkko Santakangas

Till höger på bilden ser ni vår Schweiziske utbytesstudent som återvänt till Sverige på semester efter åtta år. Till vänster ser ni mig och bakom oss ser ni Stora- och Lilla Karlsö utanför Gotland.

Att ha haft en utbytesstudent är speciellt. Efter att ha levt med varandra under ett helt år så har vi en väldigt djup vänskap.

Hon har utbildat sig till jurist och tänker bli advokat i Schweiz. Under de här dagarna har vi haft verkligt intressanta diskussioner om folkrätt, upphovsrätt och ett inernationellt perspektiv på storebrorssamhället som växer fram. Just nu går det väldigt fort i fel riktning skriver Henrik Alexandersson. Han sammanfattar oftast bra vilka skepnader storebrorsamhället uppträder i.


Blomman på bilden: är en Hibiskus och de blommar inte varje år.

I Sverige vill Säpo bugga fritt, utan inblandning från någon domstol. Säpo har tydligen också köpt över Patrik Peter från SVT och SR. Vad må det bliva? "Storebrorsmaffian" rustar sig inför höstens drabbningar.

Ulriksdals Slottsteater

Hade nöjet att se sista föreställningen av Orfeus och Eurydike på Ulriksdals Slottsteater i veckan. Jag hamnade där eftersom systern till sambon till min sambos barndomskompis från Finland dansade i föreställningen.

Visst är det vackert både med musik och med dansandet. Miljön var härlig trots att värmen var tryckande långt in på kvällen.

Handlingen kändes vältuggad. En kär anförvant avlider och hamnar i dödsriket. Därefter sörjer de närmaste så intensivt att de föreställer sig att den avlidne återvänder från dödsriket. Glädjen över det upplevda återvändandet var medryckande.

Lite musik och lite stutsa runt på dansgolvet gjorde föreställningen sevärd men någon upplevelse på det djupare planet kan jag inte påstå att besöket blev.

Borde kanske ha läst på bättre i skvallerpressen innan besöket.

Runt hela föreställningen svävade Kerstin Dellert, svensk operasångerska (sopran) som även är chef för Ulriksdals slottsteater, likt en allfixande ande.

Undrar vilken prägel nästa chef på Ulriksdals Slottsteater kommer att ge teatern. Jag tror att något rejält måste hända om verksamheten skall kunna överleva speciellt länge till.