söndag, februari 20, 2011

Medarbetare hos Stasi & övergrepp i svenska kyrkan

Från Staffan Danielssons facebooksida klickade jag på länken till Göran Öberg. Blev nyfiken när Staffan skrev att han ska engagera sig i frågan om varför justitieminister Beatrice Ask lägger locket på och inte vill offentliggöra vilka svenskar som var medarbetare hos den östtyska säkerhetspolisen Stasi.

Från Görans sida leder sedan en länk till ”Världen idag” där det står att Beatrice Ask motiverat sig med att skälen till sekretess väger tyngre än allmänintresset och att det är viktigt att inte röja metoder och möjligheter för säkerhetspolisens arbete i framtiden. En motivering som väl kan mäta sig med begreppet ”Goddag yxskaft”.


På samma uppslag av ”Världen idag” finns artikeln ”Kyrkan tar krafttag mot övergrepp” Jag blir glad av att se dessa båda artiklar samtidigt eftersom svenska kyrkan i decennier har förnekat att det förekommer sexuella övergrepp. För en tid sedan rämnade fasaden för den katolska kyrkan och helt plötsligt var det den katolska kyrkans celibat som var problemet medan man i den protestantiska kyrkan var lika helig som vanligt. Enligt artikeln om att kyrkan nu tar krafttag mot sexuella övergrepp så uttalar sig ärkebiskopen Anders Wejryd om att övergrepp finns överallt där människor är tillsammans och i dagarna presenterar Svenska kyrkan skriften:

”Vad gör vi nu? - Bemötande och förebyggande av sexuella övergrepp”.

Till slut kunde alltså inte svenska kyrkan fortsätta hyckla. Förhoppningsvis kommer hycklandet att ta slut också beträffande vilka som arbetat för Stasi medan ”det kalla kriget” pågick.

Lite intressant skall det faktiskt bli att se hur långt Beatrice Ask är beredd att gå för att bevara hemligheten och sedan när hemligheten till slut faller:

Vilka "landsförädare" var det hon till varje pris ville skydda?

lördag, februari 05, 2011

Ryska pråmdragare

I maj 2010 besökte jag Vinterpalatset i St Petersburg tillsammans med min gamle far. Jag tog en bild av målningen som föreställer ryska pråmdragare vid floden Volga med mobilkameran och lade sedan upp den på bloggen.

Då jag haft en del trafik på bilden har jag nu förbättrat den och lägger upp den på nytt.









Pråmdragarlaget sägs symbolisera hela samhället. De plikttrogna, de likgiltiga, de som vill slippa undan, de sjuka och många fler.

Jag imponerades av våra Ryska guider som pratade perfekt svenska. Givetvis hade vi i svenskgruppen personer som var övertygade om att guiderna var KGB agenter, men det har inte jag någon uppfattning om. Mitt konstaterande till konspirationstanterna blev "än sen då".

tisdag, februari 01, 2011

fredag, januari 28, 2011

Dra in rätten att ta ut parkeringsavgift












Jag anser att parkeringsupplåtare där bilister lappas felaktigt skall mista rätten att ta ut parkeringsavgifter.

Kollar på TV4:s morgonnyheter där de uppmärksammar problemet med felaktiga parkeringsboter. Så mycket som var 5:e parkeringsbot kan vara felaktig, enligt Vi bilägare, hävdas i programmet. Infrastrukturministern tillfrågas om förslaget att skapa en kontrollmyndighet för parkeringsvakter vilket hon avfärdar med motiveringen att om parkeringsupplåtaren inte är nöjd med sina vakter så byt ut dem.

Här handlar det om vilket perspektiv man vill välja. Självklart har ministern en poäng, när hon inte vill bygga upp en kostsam kontrollapparat. Samtidigt känner sig privatpersonen som upplever sig vara felaktigt lappade naturligtvis kränkta och i nuläget är det orimligt svårt att få rätt.

Jag har själv blivit felaktigt lappad utanför Högskolan i Visby och jag blev givetvis skitförbannad.

I mitt fall hände följande: Jag satte mig i bilen som varit parkerad utanför högskolan och åkte till lasarettet för att lämna blod. Efter blodgivningen upptäckte jag parkeringsboten som stoppats ned i facket framför vindrutan och bakom motorhuven där fästet för vindrutetorkarna rör sig.

Den betalda parkeringsbiljetten låg fortfarande kvar väl synlig ovanpå instrumentbrädan och jag blev riktigt stridslysten. Jag åkte raka vägen till polisen med den betalda parkeringsbiljetten och den felaktiga parkeringsboten. Efter att ha väntat en stund hos reseptionisten fick jag prata med en polis som hade behörighet att upphäva parkeringsboten. Han muttrade något om djävla blindstyren medan han upphävde parkeringsboten och jag lugnade strax ned mig.

Efteråt har jag funderat på vilka drivkrafter som finns runt fusket med att utfärda felaktiga parkeringsböter.

1.Den utfärdande parkeringsvakten har sannolikt provision.
2.Parkeringsupplåtaren får in pengar och tycker kanske rent av att den övernitiske parkeringsvakten borde premieras.
3.Den felaktigt lappade upplever nog oftast att det är enklare att betala än att strida.

Jag tycker att ministern har rätt beträffande att det inte skall byggas upp någon ny kontrollmyndighet för parkeringsvakter. Nej dra istället in rätten att ta ut parkeringsavgift för parkeringsupplåtare som inte sköter sig.

Rätten att ta ut parkeringsavgifter kan sedan administreras av länstyrelsen, på samma sätt som de administrerar bidragsrätter i samband med ansökningar om arealstöd i jordbruket.

Först när parkeringsupplåtaren blir drabbad av felaktigt utfärdade parkeringsböter får denne en stark drivkraft för att byta ut parkeringsvakter som lappar mer än dom ska.

tisdag, januari 18, 2011

Wikileaks har fått konkurrens

Rena läckfetischismen har brutit ut på nätet. I Wikileaks kölvatten kommer nu Openleaks, Brusselsleaks, Balkanleaks, Tradeleaks och Greenleaks. De nya sajterna tar över när Wikileaks sviker sina egna ideal, skriver Tobias Brandell på Svd.
Problemet med allt för många läckor är att intresset svalnar trots att det som läcks är viktiga saker.
Enligt Marcin de Kaminski, knuten till forskningsprojektet Cybernormer och doktorand i rättssociologi vid Lunds universitet skulle en lösning enligt honom kunna vara att allt inte behöver läckas offentligt, utan bara till dem som faktiskt behöver informationen.
Jag anser att läcksajterna måste baseras på någon form av värdegrund för att kunna rättfärdiga sin verksamhet. Det är den idealismen som gått förlorad när Wikileaks blivit mer rockstjärnor eller kommersiella aktörer än öppenhetsverktyg, avslutar Tobias Brandell.

Utan tvekan är diskussionen som förs viktig men vem skall avgöra vem som faktiskt behöver informationen? Betyder förslaget att endast de styrande i USA faktiskt behöver informationen när filmer som Wikileaks tidigare visat världen, avslöjar amerikanska soldater lustmördande civila och militära som kommer i deras väg?
Säkert har diskussionen om värdegrund sin plats men den får inte leda till någon form av censurering av vad som visas för allmänheten.