Hållbar utveckling måste accepteras socialt

Regeringen har tillsatt en kommission för hållbar utveckling. Klimatförändringarna skall stå i centrum för kommissionens arbete. Arbetet skall ske i nära samverkan mellan näringsliv, politik och forskning står i direktivet från regeringen.

Hållbar utveckling måste utformas på ett sådant sätt att åtgärderna som tas fram blir socialt accepterade.

Om Sverige försöker vara bror duktig som radar upp umbäranden och späkanden i stor mängd som förutsättning för fortsatt liv på jorden finns risk att kommissionen, i bästa fall, blir ett slag i luften. I sämsta fall driver kommissionens åtgärder i så fall bara ut arbetstillfällen ur landet.

Vi måste visa att "miljödriven affärsutveckling" skapar både jobb och god miljö i stället för att pumpa folk fulla med dåligt samvete på det sätt som miljörörelsen och vänstern brukar göra.

Smörstekta kantareller på julafton

Familjen numera bestående av Elin 17 år, fru Carina och jag Lars började julafton 2006 med skogspromenad vid Roxen utanför Ekängen. Flera plusgrader i luften, ändå var marken fläckvis frusen. Landskapets dragkamp mellan å ena sidan vinter och o andra sidan en årstid oerhört svår att definiera fullbordades av att Carina hittade en hel driva med gula kantareller i lummig mossa under några granar inte långt från stigen som var väldigt isig.

Väl hemkomna förpassades kantarellerna rakt ner i stekpannan där de anrättades med hälsobringande smör och överblivna glöggkryddor.

Vi berättade om tilldragelsen med kantarellerna för min 81 årige far Sune som ringde och önskar god jul. Han berättade att på 1930-talet var vintrarna som nu. Enligt honom grävdes det ned mängder med vattenledningar under början av 1930-talet. Ledningarna grävdes för hand och eftersom vintrarna inte var speciellt kalla behövde ledningarna inte längre grävas ned speciellt djupt enligt dåtidens sakkunskap.

Vattenledningarna fick sedan göras om på 1940-talet. Enligt fader Sune frös varenda vattenledning som anlagts under 1930-talet ihop under krigsvintrarna och något världskrig det hade vi svenskar då rakt inte tid med. Underfundigheten i hans röst är stark men samtidigt är han väldigt allvarlig när han uppmanar oss att njuta av kantarellerna.

Han uppmanar oss att inte låta oron över växthuseffekt och klimatförändringar förta glädjen av att äta nyplockade färska kantareller på julafton.

”Jag är inte bitter!”

Robert Gustafssons hyllning till Tony Rickardsson på idrottsgalan för några år sedan känns lagom för att skapa perspektiv i tillvaron medan jag försöker acceptera att jag inte längre är ordförande i Linköpings kultur- och fritidsnämnd.

"Är du bitter när ditt parti inte låter dig fortsätta?"

Det är frågan som jag nog svarade flest gånger på under gårdagen. Den ställdes i samband med presskonferensen inför mitt sista sammanträde som ordförande i Linköpings Kultur- och fritidsnämnd och den ställdes av åtskilliga enskilda personer till och med på telefon långt in på sena kvällen.

På själva frågan finns naturligtvis bara ett rimligt svar: Nej jag är inte bitter, det här tillhör spelets regler.

Visst finns det många bottnar i sådant här.

Är frågan över huvud taget intressant ur media perspektiv? Vad jag, eller någon annan som har fått sparken (såg föresten en TV-intervju på morgonen med SL:s förre VD som inte heller verkar vara önskvärd längre) känner inombords borde i ett media perspektiv vara totalt ointressant. Rimligen ställs frågan därför att journalisten hoppas på att vi i vår vingklippta utsatthet ska avslöja något som journalisten inte redan känner till. I det läget kan svaren bli spektakulära och om så blir fallet är pressutrymmet garanterat.

När det sedan gäller enskilda personer som ställer i stort sätt samma fråga handlar det om empati. Det är vackert.

Vad gäller mig själv så finns mer än ett svar.

I Linköpings centern skämtar man om att stor konst är att ”be någon dra åt helvete på ett sådant sätt att den utpekade ser fram mot resan”. I mitt fall har ingen bemödat sig. Jag planerar själv en resa till Mellanamerica i början av 2007. Där skall jag fundera över vad jag skall göra när jag blir vuxen men något helvete har jag inte tänkt att det ska bli.

Med själva nämndarbetet är jag väldigt nöjd. Nämnden har gjort nästan exakt det som nämnden hade centerpartiets och socialdemokraternas uppdrag att göra under mandatperioden. Jag tänker i första hand på idrottsarenorna för fotboll och friidrott som kommer till stånd i form av ersättningsarenor tack vare att Folkungavallen kommer att bebyggas. Jag är nöjd också med idrottspolitiska programmet, kulturprogrammet, biblioteksplanen och omstöpningen av föreningsbidraget. Inget av det uppräknade är helt färdigt men det känns som om nya nämnden får det hela serverat, i stort sett färdigt.

Visst hade det varit roligt att få fullfölja. Men det är också skönt att slippa konfronteras med kommunens nya organisation som vi på nämndsammanträdet fick en försmak av. Nämndens sammanträdestider under 2007 skulle beslutas: Chefstjänstemannen läste högt ur sina direktiv från kommunledningen: ”Se till att nämnden beslutar om att lägga fast följande sammanträdesdagar. Klockslagen kan du sedan låta nämnden själv bestämma”.

Tydligen har jag under gångna mandatperioden revolterat mot saker som kommer att likna en västanfläkt i jämförelse med den storm som skall komma, när den nya kommunala organisation körs i full skala. ”Nämnden har att självständigt och i samverkan med andra, besluta om kommunens angelägenheter rörande kultur- och fritidsfrågor.” Lycka till!!

Det kommer faktiskt att bli väldigt intressant att från åskådarplats iaktta vad den nya nämnden kommer att tillåtas syssla med. Om nämndens ledamöter kommer att få tilltala varandra och om dom kommer att få tilltala tjänstemän utan att anklagas för att hota och att använda härskartekniker.

Tyvärr kan glorifierande av mjukisar skapa en arena där kallhamrade härskare, skickligt kamouflerade till värnlösa kvinnor, får strunta i demokratiska spelregler och dessutom utan att på något sätt förtjäna det utnämnas till martyrer.

Tyvärr känns det som om politikerna i förhållande till tjänstemännen kommer att få en ännu mer underordnad roll i den nya kommunala organisationen.

Alltid kommer någon att tycka att det som sker är bra!

Nobels fredspris

Numera kan man få Nobelpris för påståendet att affärer kan lyfta fattiga.

Muhammed Yunus från Bangladesh får fredspriset och visst ligger det något i att han ger uttryck för en annan världsbild än Moder Theresa gjorde när hon fick fredspriset 1979.

Lite spännande är det faktiskt att fundera över vad den som skall få fredspriset 2033 kan tänkas heta och vad denne kan tänkas komma fram till för att förtjäna priset.

Den som lever får se. Alltid kommer någon att tycka att det som sker är bra!

Lokal eller regional kulturproduktion?

Har besökt Jippi Kulturproduktion på Sagateatern och sett komedin ”pengarna eller livet”.

Fantastiska skådespelarprestationer presterades. Trots att den kulturella upplevelsen inte låter sig mätas i kronor eller ören så blir den inte sämre av en ekonomisk jämförelse med Östgötateatern.

Östgötateatern får gott och väl tio miljoner mer om året av skattepengar, med motiveringen att Östgötateatern är en länsinstitution.

Är det rimligt?

I fall att den nuvarande ordningen är rimlig blir en av kultur- och fritidsnämndens viktigaste frågor att fundera över inför den kommande mandatperioden.

Avvägningen mellan att satsa på länsinstitutioner över huvud taget och att satsa på ortens egen kulturproduktion är nämndens kanske knepigaste knäckfråga.

Det skall bli väldigt intressant att avläsa om den tillträdande nämnden prioriterar annorlunda än vad den frånträdande har gjort.

Det är rimligen inte så att den tillträdande nämnden har nya friska pengar att skyffla in utan att först pröva om det finns sådant som vi redan har som kan avvecklas först.

Vad är det som håller på att hända?

Är det ”nya arbetarpartiet” smygsossar i den utsträckningen att gamla Sverige lika gärna kunde ställa upp med riktiga sossar i laguppställningen på Rosenbad?

Är LO:s härskarattityd besvärande även för riktiga sossar?

Lundby-Wedin har klargjort på DN debatt att om alliansen ämnade genomföra den politik man gått till val på skulle LO tvingas "agera".

Tror "det nya arbetarpartiet" att dom vinner respekt genom att villkorslöst dansa efter Lundby-Wedins pipa?

Eller är det inte villkorslöst?

Hearing om kulturprogrammet

De flesta är nog överens om att kulturen i sig har ett egenvärde. Egenvärdet ligger invävt i det som varje kulturkonsument själv upplever, att hitta sig själv eller att allmänt förvärva en ökad klarsyn. Det här är värden som inte låter sig mätas i kronor och ören.

För någon vecka sedan hade Kultur- och fritidsnämnden hearing om kulturprogrammet som nu är föremål för färdigställande och som är tänkt att vara vägledande ungefär till 2015. Ca 80 kulturintresserade Linköpingsbor deltog i diskussion om förslaget till kulturprogram som en arbetsgrupp hade utarbetat.

Diskussionen inleddes av en väldigt 1970 – tals inspirerad elitkulturföreträdare från staden.

Han hade noterat att författarna av programförslaget helt riktigt hade konstaterat att kulturen i sig hade ett egenvärde. Sedan bad han arbetsgruppen som satt i panelen att kommentera motsägelsen i att därefter konstatera att kulturkonsumenternas efterfrågan i större utsträckning skulle beaktas och att vi därutöver hade påstått att man i större omfattning ekonomiskt måste väga olika kulturella begivenheter mot varandra.

Jag uppfattade att elitkulturföreträdaren hade förväntat sig någon form av revolution i salen när han dragit fram detta oerhörda i ljuset.

Den kulturintresserade publiken sa inget, varefter jag själv hade nöjet att få påpeka att det numera råder bred medvetenhet om att ”även den kommersiella kulturen har ett berättigande” och att de gamla nationella målen för kulturpolitiken numera motverkar en sund utveckling av kulturpolitiken.

Min uppfattning är att den 1970 – tals inspirerade elitkultur företrädaren inte hämtade sig efter att den av honom förväntade revolutionen uteblev.