Det blir sällan som man tänkt sig
”Sällan blir det riktigt som man hade tänkt sig. Men vad gör det, om det blir bra ändå och det tycker jag oftast att det blir”. Strofen har jag lärt mig av Roland Larsson, som förmodligen i sin tur har läst den i Grönköpings veckoblad.
Efter att ha spenderat ett antal timmar på att utforma mitt alldeles egna bloggformulär så frågade jag, mitt i natten, någon okänd blogg slukare var 2006 hade tagit vägen. Givetvis var jag ett helt år före i min tankeverksamhet då jag skrev så. Att jag skulle vara tankspridd dementeras med det bestämdaste.
Vidare hade jag planer på att under nyårsaftonen sitta ned med fru Andersson som för övrigt heter Carina i förnamn och gå igenom vad som hade hänt under året. Det blev inget av med det för hon skulle uppvakta sin systerson som fyller år just i dag. Undrar om gossen tycker att det är bra eller dåligt att vara född på nyårsafton och inte på nyårsdagen som förmodligen en gång i tiden varit ett rimligt alternativ.
Jag behöver inte sitta med frun för att reda ut vad som hänt under året. Corren återger dagen till ära under rubriken LEDARE * DEBATT sju påståenden. Till varje påstående ger de tre svarsalternativ och frågar vem sa vad 2005? Jag kommer i fråga beträffande påståendet . ”…. En föreställning där man i själva verket tror man är på psykakuten, det är inte det vi skall subventionera”. Svarsalternativen är 1 Lena Micko KS ordf Linköping, 2 Lars Andersson ordf kulturnämnden Linköping, 3 Leif Pagrotski Kulturminister.
Naturligtvis är jag smickrad av att uppmärksammas på det här sättet för att ha myntat den strofen, men det är otäckt att både den och ”marknadsanpassningen av kulturen” strofen, hela tiden återges lösryckta från sitt sammanhang. Jag framställs ju som kulturens värsta fiende och jag luras så lätt i försvarsställning, trots att jag inte har någon anledning att försvara mig.
Med dessa enkla rader önskar jag nu alla ett riktigt gott nytt år. Det blir sällan som man tänkt sig……
