Kanske har nationalstaten gjort sitt

”De fem nordiska länderna bör gå ihop i en ny union”, skriver samhällsdebattören Gunnar Wetterberg i DN 2009-10-27.

En nordisk förbundsstat kan ge de nordiska länderna en internationell maktställning är ett av huvudargumenten. Artikeln är seriös och välbalanserad, även om begreppet Kalmarunionen känns onödigt gammalmodigt. Jag kan inte låta bli att småle när jag läser förslaget att Dronning Margrethe II av Danmark är det självklara valet av stadsöverhuvud. Tilltaget har fått till effekt att Svensk damtidning har bloggat och utropar ”Slå påsarna ihop”? Det finns många seriösa anledningar till att bilda unionen och jag skall inte upprepa dem utan hänvisar till artikeln. Själv tycker jag att bildandet av union vore ett utmärkt tillfälle att införa republik, men om rojalisterna tycker att förslaget är bra ifall de får behålla ett kungahus, så varför inte.

Därutöver ser jag fördelar i att Gotland får kompisar inom unionen som har liknande förhållanden. Exempelvis Island, Grönland, Åland och Bornholm. På sikt kan kanske även Ösel räknas till kompisarna för visst kittlar det att se även Baltikum som nästa pusselbit i unionen. Lite kul är det faktiskt att Gotlands Allehanda just i dag utropar att ”kommunen satsar på färja till Baltikum”. Visst händer det grejer och jag tror att bildandet av nämnda förbundsstat är en väldigt logisk utveckling. Regionerna kommer att ta över som kontaktyta mot Brussel och EU. Jag tror att regionerna på sikt kommer att bli starkare än nationalstaten och jag tror inte att det är nödvändigt att de regionala enheterna ligger precis intill varandra . Nordens övärld, eller delar av den, kanske kan bilda en stark region med utmärkta försänkningar inom EU. I nuläget är Gotland enligt min mening för litet för att utgöra en trovärdig självständig region, tyvärr.