Önskvärda experter eller bakåtsträvande revirpinkare?

- Är det bra eller dåligt att de som inte är ”riktiga experter” får utrymme?

- Är det bra eller dåligt att vanligt folk på sitt lite grovhuggna sätt tillåts göra saker eller förmedla åsikter utan att etablerade förståsigpåare först med sin överhöghet skall lägga till rätta (pinka revir)?

Det som får mig att fundera i de här banorna är en artikel av Stig Roland Rask, 2009-03-09 i KK-stiftelsens skrift Unga nätkulturer.

Han ställer frågan ”är traditionell nyhetsbevakning ute”, med anledning av att folk som bara råkade befinna sig i närheten rapporterade världsomspännande om den tragiska flygolycka som drabbade Turkish Airlines utanför Shiphol i Holland för en tid sedan. Rapporteringen skedde långt innan etablerade nyhetskanaler ens hunnit reagera?

Vad händer när de stora nyhetskanalerna inte längre är först på plats? Hur ska ett traditionellt nyhetsteam arbeta när folk som bara råkar befinna sig i närheten kan rapportera direkt till en världsomspännande tjänst som till exempel Twitter?

Givetvis känner sig etablerade nyhetsförmedlare kränkta av att någon annan, som inte dubbats in i kåren, är först med nyheten. ”Sen behövs det ju en riktig journalist för att verifiera fakta” med betoning på riktig förklarar nyhetsankaret på CNN.

Har hon rätt, eller är hon en tokrolig bakåtsträvare som talar i egen sak?

Är det inte med traditionell nyhetsförmedling som det var med tillverkning av nycklar, för något tiotal år sedan? Etablerade låssmeder var då tokroliga bakåtsträvare som ojade sig över vilken dålig kvalité det blev på nycklar som tillverkades på alla möjliga varuhus. Kunden struntade i den låga kvalitén eftersom varuhusens nycklar var billiga och dessutom svarade upp mot den efterfrågan kunden hade.

Jag skall ge ytterligare exempel på när de som inte är ”riktiga experter” fått utrymme. I Linköping har Slöjdinstitutet 1987 inför stadens 700 årsjubileum framställt en skulptur i form av en stins. Jag tror att allmänheten gillar stinsen som fortfarande står kvar. Tydligen irriteras vissa förståsigpåare av dennes existens eftersom det inte är ”någon utbildad konstnär” som producerat den.

Som ett tjänstemannainitiativ diskuterade kultur- och fritidsnämnden i Linköping i början av förra mandatperioden att ta bort stinsen eftersom den inte var ”riktig konst”. Diskussionen ledde aldrig till något ärende i nämnden då det genast stod klart att politikerna stod på stinsens och på icke experternas sida. Däremot hamnade stinsen åter mitt i debatten när det var dags att städa upp efter en ”riktig konstnär” som begåvat staden med en rörlig lyktstolpe, som nästan alltid var trasig och som knappast gjorde någon glad.

Senare tog folkhumorn, i ett annat sammanhang, sig uttryck i att skapa begreppet ”rondellhund”, också det något som gillades av allmänheten, där etablerade förståsigpåare helt blev tagna på sängen.