Utrikesjournalistik: Vilken globalisering?

I går skrev jag i min blogg om frågeställningen ifall det är bra eller dåligt att de som inte är "riktiga experter" generellt får mera utrymme, i samhället.

I dagens DN 2009-03-21 skriver Lisa Bjurwald om just exemplet traditionell nyhetsbevakning som jag först exemplifierade med. Hon ger en intressant och insiktsfull vinkling ur den professionelle journalistens perspektiv.

”Ju längre bort vi kan se, desto mer tycks vi ägna oss åt navelskådande. Det är en tragisk ironi att globaliseringen gett nyhetsrapporteringen ett allt starkare fokus på det lokala snarare än det globala. Samtidigt har den befintliga utrikesbevakningen försämrats markant. Fler och fler erfarna och kunniga korrespondenter ersätts av stringers, fasta frilansar i utlandet. På ytan är skälen rent ekonomiska, men det handlar i lika hög grad om en nedprioritering, till och med en statussänkning, av verksamheten. Förståelsen för det klassiska reporteruppdraget, att faktiskt vara på plats, har minskat. Nätets medborgarjournalistik är en bidragande orsak”.

Hon avslutar sin artikel med ett trettio år gammalt citat. ”Jag tvivlar på att läsarna verkligen förstår vad den islamiska revolutionen i Iran innebär för folket”, lär Washington Post-reportern Meg Greenfield ha sagt. ”När Columbus upptäckte USA trodde han att det var Indien – men vet vi egentligen särskilt mycket mer i dag?”

Jag beundrar människor som likt Lisa har förmåga att utan skygglappar göra en så skarp nulägesanalys av vad som händer på arenan där hon själv är yrkesverksam. Visst begriper jag att det nog inte finns något samband mellan vad jag skrev i går och vad Lisa skrev i dag, men jag gillar hennes timing.

Om hon sedan kan följa upp nulägesanalysen med en lika skarp vision om vad som kommer att hända på arenan nyhetsbevakning. Då har hon visat upp extrem omvärldskunskap och självdistans i sin yrkesroll.