Sökande efter sund gruppdynamik

På radio i P1 pratas om attitydförändring i arbetslivet och om att förändra vanliga människors uppfattning om arbetsplatsen. Exemplen är Skatteverket och Sveriges radio. Skatteverket har kommit fram till att grupperna arroganta, byråkratiska och lyssnande samt förklarande i allt väsentligt täcker in hur den egna personalen förhåller sig till allmänheten. Verket har själva kommit fram till att upp till 20 % av medarbetarna tidigare har återfunnits i gruppen arroganta som utgick från att allmänheten var fuskare. Nu har verkets ledning börjat ta ansvar och pratar med personalen om att det här är ett attitydproblem. En arrogant hållning utgående från att allmänheten är fuskare är varken trevligt eller speciellt effektivt ur fiskal synvinkel. För att visa på självinsikt lyfter samtidigt Sveriges radio fram ”Skärpt avgiftskontroll kommer att ske i ……..” och visar därmed att Skatteverket inte på något sätt är ensamma om att behöva jobba med hur man själv vill bli uppfattad.

I veckan såg jag början av ett TV program med Janne Josefsson. Han lyfte fram attityden främlingsfientlighet bland vårdpersonal. Ledningen för vården i Södertälje doppades verbalt i tjära för att sedan rullas i fjädrar. Tyvärr hade jag inte möjlighet att se klart inslaget, men vad jag såg fångade det som jag ofta tror är anledningen till att det går fel.

Man pekade på att vården har ett kvalitésäkringssystem där det rapporterats om dåligt bemötande men ledningen är för flat för att ta i problemen. I stället hade ledningen sopat problemen under mattan. I TV satt ledningen och förklarade att man inget visste, att de som sett problemen inte rapporterat på rätt sätt.

Jag tror det är så enkelt som att vi inte förväntas tänka själva och ta tag i problem. Vi har skapat en atmosfär av att alla problem hela tiden kan lastas över på någon annan.

Det kan handla om att den som jobbar i vården förväntas rapportera i något opersonligt system om felaktigheter i bemötande i stället för att direkt konfrontera den som skapar otrevlig stämning. Ett positivt exempel kan vara läraren i Ängelholm som tar tag i problem med mobbning. Han vill att klassen tillsammans med barnens föräldrar ska lösa problemet i stället för att bolla vidare och göra problemet till någon annans, för att därefter själv springa och gömma sig. I går skrev jag om läraren i Linköping som rapporterade min sons busringning till rektorn som i sin tur kom på den ljusa iden att lämna över till polisen. Där var överdriften så stor att det hela blev tokroligt.

Det kan handla om Skatteverket eller Sveriges radio där nämnda radioprogram indicerar att ledningarna är problemen på spåren. Väldigt många av svaren på hur omvärlden uppfattar en grupp, en arbetsplats, en förening, en skolklass eller en myndighet handlar om hur man internt i gruppen klarar av att förhålla sig till varandra, tänka själv och att kommunicera.



I Russparken på Lojstahed behövs inga rapporteringssystem. Gruppen blir strax väldigt tydlig med att det inte är acceptabelt ”Russbeteende” att ligga i maten.