Att tänka själv och att ta vuxenansvar

Enligt Helsingborgs dagblad gav en lärare på en skola i Ängelholm sina elever i årskurs åtta i uppgift att utse vilken klasskamrat de tyckte var jobbigast. Rektorn på skolan säger till tidningen att han reagerat starkt men att han vill höra lärarens version innan han säger mer.

Tänk vad skönt det är när personer i ledande ställning tänker själva, inte bara rusar med i drevet och fördömer när någon har tagit tag i sådant som behöver göras något åt utan att dra igång en stor apparat och börja rapportera kors och tvärs.

Jag hoppas och jag tror att läraren på det här sättet vill lyfta upp ett problem för att få klassen, här tillsammans med barnens föräldrar att komma fram till en lösning på något som blivit jobbigt i gruppen men som inte hör hemma i något större forum.

Själv har jag erfarenhet av att i Linköping ha blivit kallad till polisförhör tillsammans med sonen som då var 16 år och hade ägnat sig åt att busringa i samband med en grupparbetsuppgift i skolan.

I det fallet anmälde läraren till rektor som i sin tur anmälde till polisen. Vi föräldrar kallades till förhör hos polisen tillsammans med sonen. Vi träffade en polis som hade fullt upp med att hålla sig för skratt medan han förklarade för sonen att den här gången skulle det inte bli något åtal, men att sonen skulle passa sig för att göra så här i fortsättningen.

Jag tror att vårt tokroliga exempel från Linköping kontra det som sker i Helsingborg är en mekanism som finns i samhället och som vi borde försöka dra fram i ljuset och komma tillrätta med i stället för att skränande fördöma de vuxna som i sina roller tänker själva.

Egentligen är det ju de som hela tiden skickar problem vidare till någon annan i stället för att själva ta i dem som förtjänar att hängas ut.