Vi är inte längre vårt yrke

Vi är inte längre vårt yrke, skriver Siv Strömquist i SvD lördag 14 januari.

Siv konstaterar att förr fick man det raka svaret att ”jag är lärare” (frisör, rörmokare etc.) I dag blir svaret i stället ofta: Jag arbetar, eller jobbar, som lärare (frisör, rörmokare etc). Vad beror det här på funderar Siv?

1. Många är i dag inte behöriga i sin roll och vill inte förhäva sig.
2. Man vill ta avstånd från det man uppger sig arbeta med, man vill helt enkelt inte stå för sin yrkestillhörighet.
3. Man vill markera att det som man gör just nu är något temporärt att man ex jobbar som projektör i avvaktan på att få bli stadsträdgårdsmästare.
   

Efter att Siv har rådbråkat sina tre infallsvinklar så drar hon slutsatsen att uttrycket arbeta som har genom att det förekommer så ofta i olika sammanhang så småningom helt enkelt utvecklats till att bli synonym till är.

Varför har Siv gjort sig mödan att skriva om denna iakttagelse, ifall att slutsatsen är att iakttagelsen inte betyder någonting?

Självklart betyder det någonting om man identifierar sig med sin huvudsakliga arbetsuppgift eller om man tar avstånd alternativt vill hålla distans. Jag tycker att hennes beskrivning av uttrycket är, eller arbetar som är korrekt.

Vad som sedan är intressant att fundera över är om det är bra eller om det är dåligt, när människor identifierar sig oerhört starkt med sin arbetsuppgift?

1. Kanske är det så att när hela verksamheter arbetar med att upprätta policydokument och att fastställa policybeslut så är detta den första verkliga arenan där någon som inte släppts in i verksamhetens yttersta skråväsen kan påverka och förändra. Den som är tvingas här lyssna på den som arbetar som och det borde ur någon samhälls- nytta infallsvinkel vara bra.
2. När sedan policyframställar arbetet är avklarat uppstår den farliga situationen att både den som är och den som arbetar som kan bli bokstavstroende till policydokumentet och det är dåligt.
   

Är det möjligen bokstavstroende och fundamentalism till policydokumentet som har fått ledningen för bussbolaget Arriva i Jönköping att fullständigt tappa huvudet.