Älgjakt, livslåga och meningslöshet

Har varit ute på älgjakt i Västermo. Ingen i jaktlaget såg någon älg. Oerhörd förändring sedan 1980-talet då det fanns älg över allt. Något år fyllde vi licensen direkt och sköt sex kalvar och sex vuxna djur. Då var i och för sig jaktmarken kanske tre gånger så stor men det är ändå en påtaglig förändring.

Brasan värmde och korven var god. Vår ålderman Geza sade att han jagade för sista gången. Han har varit med om det mesta. Plöjt med hästar i Ungern, suttit i koncentrationsläger under kriget och jobbat på jordbruk i Sverige samt varit lärare.

Han sätter ständigt nya mål. Nu skall det jäsas vin som skall lagras i ekfat. Visst vet han vad vinet och tunnorna skall användas till.

Lite hemlighetsmkeri runt projekten piggar upp och håller nyfikenheten vid liv.

Därutöver tycker jag att kungen var modig när han uttalade sig om vargen. Vi svenskar kan inte fortsätta vara så mesiga att vi inte nämner det som är kontroversiellt.

Utöver Geza har jag Roland Larsson som ålderman och förebild. Tyvärr tycker jag att Rolands utspel beträffande kungens syn på vargjakt var beklämmande.

Om vi bara skall tycka om sådant där alla tycker lika då blir ju hela offentliga samtalet meningslöst.