Ulriksdals Slottsteater

Hade nöjet att se sista föreställningen av Orfeus och Eurydike på Ulriksdals Slottsteater i veckan. Jag hamnade där eftersom systern till sambon till min sambos barndomskompis från Finland dansade i föreställningen.

Visst är det vackert både med musik och med dansandet. Miljön var härlig trots att värmen var tryckande långt in på kvällen.

Handlingen kändes vältuggad. En kär anförvant avlider och hamnar i dödsriket. Därefter sörjer de närmaste så intensivt att de föreställer sig att den avlidne återvänder från dödsriket. Glädjen över det upplevda återvändandet var medryckande.

Lite musik och lite stutsa runt på dansgolvet gjorde föreställningen sevärd men någon upplevelse på det djupare planet kan jag inte påstå att besöket blev.

Borde kanske ha läst på bättre i skvallerpressen innan besöket.

Runt hela föreställningen svävade Kerstin Dellert, svensk operasångerska (sopran) som även är chef för Ulriksdals slottsteater, likt en allfixande ande.

Undrar vilken prägel nästa chef på Ulriksdals Slottsteater kommer att ge teatern. Jag tror att något rejält måste hända om verksamheten skall kunna överleva speciellt länge till.