Upphovsrätt, personligt ansvar och att tillhöra en grupp

Efter att Ingvar Kamprad sommarpratat i radions sommar i P1 bloggar Dick Erixon om Bonnapojken Ingvar Kamprads visdomsord. Han har inte jagat de som kopierat IKEA:s modeller, “det ger bara magsår”. Ingvars lärdom: “det är mycket bättre att istället hitta på något som är ännu bättre än det vi redan hade”.

Tänk vilken tur att Ingvar Kamprad använt sin tid för att utveckla företaget, inte till att föra ändlösa processer mot de som gjort intrång i varumärket.

Kanske har också han själv någon gång inkräktat på någon annans upphovsrätt, men det förtäljer inte historien. Om det har hänt är det sannolikt historia nu.

Ingvar Kamprad sa också ett sanningens ord om ansvar. Man kan inte peka på ett gäng och säga att “ni är ansvariga”. Bara EN person kan bestämma. En duktig arbetsledare tar tillvara teamets arbete, men bara en person kan vara ansvarig.

För några kvällar sedan kollade jag på finsk TV när Mark Levengood intervjuade en finsk militärhöjdare som varit ”högsta hönset” men som nu blivit pensionär. Mark frågade hur det kändes att bli pensionär. Militären hade enligt Mark varit van att alltid få bestämma. Verkligheten som pensionär ser nu självfallet helt annorlunda ut insinuerade Mark, varefter han ställde frågan vad militären tyckte om svenskt kontra finskt ledarskap.

Militären svarade att Finland är på väg mot ett ledarskap som liknar det svenska. Han uttryckte sig positivt om det svenska ”ändlösa diskuterandet”, samtidigt som han framförde oro.

Om alla har sagt sin mening kan ingen komma efteråt och påstå att man inte havt något att säga till om. Nästan som en bisats avslutade han med att tyvärr har det visat sig att svenskarna trots att de sitter med och beslutar i demokratisk ordning ofta inte säger sin mening medan synpunkterna kan beaktas. Sedan är de benägna att i tid och otid sätta igång och diskutera sådant som redan är bestämt. Det är självfallet inte bra, men grundtanken är att allas kunskaper och erfarenheter ska med.