Kompetens som står oanvänd

Jag hade nöjet att träffa gamla vänner på ett legitimerat ”må bra företag” i går.

Under avdelningen skrönor kan återges ” VD:n som kliver in i en taxi på Arlanda, taxichauffören frågar vart han önskar åka. - Kör mig vart som helst, jag behövs över allt”.

Den verkligheten känns för mig väldigt avlägsen och jag tröstades med att ”arbetsgivare som tackar nej till mig och till personer i samma situation som jag med motiveringen att vi fyllt femtio år gör ett jättemisstag”. Tänk vilken kompetens och vilken erfarenhet som bara får stå oanvänd.

Därutöver berättades om kommunen (vi kan säga att det var Knäckebrödhult) som på strategisk ledningsnivå beslutat att ingen chef skulle få bemöta medarbetare som ställer förslag med ”rakt nej”. Resonemanget gick ut på att medarbetaren skulle känna sig delaktig och sedd. Jag bara stönar när jag tänker på det.
Rätt använt kanske det inte behöver bli tokigt men i verkligheten kommer en sådan organisation att skriva rutiner och tillämpningsföreskrifter till förbannelse, i stället för att utveckla verksamheten.