Fanatiska kompromissmaskiner

Om du klickar på länken ovan ser du en artikel i Svd om C:s kompromissförslag gällande IPRED.


"En kompromiss är en förlikning mellan stridiga intressen, där var och en av parterna anser sig ha uppnått mer än förväntat. Var och en har endast tappat bort de egna grundläggande fundamenten".

Fritt översatt från Engelsk 1800-talstänkare.

Finns det inte längre någon gräns när dessa kompromissmaskiner får nog? Sätter ned foten och hänvisar till nu gällande svensk grundlag.

Att Ipred enbart ska gälla när fildelningen sker i "kommersiellt syfte" är tydligen inte längre aktuellt.

Vilket särintresse skall nästa gång uppmuntras att öppna eget i utpressarbranchen när de inte är nöjda därför att de tycker att Polisen prioriterar dem för lågt?

På det här sättet ges upphovsrättshavare tillgång till information som inte ens Polisen har tillgång till.

Är det kompromissen i sig som har egenvärde, eller vad handlar det om?

Självklart skall polisen stävja brott när det verkligen handlar om brottslig verksamhet. Här blir det helt andra än Polisen som skall utöva sanktion mot sådant som Polisen tidigare prioriterat bort efter proffessionell avvägning.