Att ta sig förbi moment 22

Det är väldigt enkelt. Jag söker jobb på Gotland därför att jag hittat kärleken på ön. Det är lika bra att med en gång erkänna att jag haft en del fördomar om Arbetsförmedlingen och om A- kassan. Tyvärr bekräftas den ena fördomen före och den andra efter.

För några år sedan fick jag min fördom om A- kassan bekräftad. Min dotter som då drev en restaurang tvingades stänga över vintern på grund av sviktande kundtillströmning. Hon hade inget att hämta från Alfakassan om hon inte gjorde sig av med företaget. Hennes argument att företaget som då var hennes försörjning och som återigen skulle livnära henne nästa vår när kunderna åter började strömma till bet inte på någon Alfakassehandläggare.

Själv har jag en enskild firma som jag måste ha till min jordbruksfastighet som vår släkt brukat och förvaltat i många generationer. Då jag inte har för avsikt att göra mig av med släktgården är inte A- kassan tillgänglig för mig när det gäller att vid behov få ut något. Däremot går det utmärkt att hela tiden få betala avgift till A- kassan. Då jag för ett antal år sedan fick förhållandet klart för mig slutade jag betala. Ett beteende som i min värld framstår som helt rimligt.

I min värld är det även rimligt att själv söka arbete. Jag har inte känt behov av att vare sig få hjälp med att formulera ett CV eller att formulera ett personligt brev till ansökan. Gällande mitt ansökningsarbete har jag själv upprättat samtliga de handlingar som arbetsförmedlingen nu kommer att hjälpa till med. Tillgång till platsbanken via nätet har jag haft hela tiden. Att jag sedan inte behöver registreringen som arbetssökande för att få ut A-kassa har redan framgått.
Jag har utan framgång sökt alla jobb som finns att söka via platsbanken, där mina meriter kan tänkas passa in. Vid några tillfällen har jag av tänkbara arbetsgivare fått frågan ”hur länge har du varit inskriven som arbetssökande”? Varför de ställt frågan är inte min sak att ha uppfattningar om, men jag har tagit för rimligt att de frågar därför att de suktar efter någon typ av bidrag i händelse av att de kan anställa någon som på ena eller andra sättet genererar just bidrag. På något sätt känns det som om de tänker ”att varför skall vi annars anställa en gubbe som är över femtio”?

Nu har jag efter snart ett års sökande på egen hand valt att försöka bli registrerad som vanlig arbetssökande hos arbetsförmedlingen. På nätet lyckades jag skriva in mina uppgifter men jag blev ändå inte registrerad därför att jag först måste träffa min personlige handläggare på mitt lokala arbetsförmedlingskontor.
Jag ringer arbetsförmedlingen i Visby för att boka tid med en personlig handläggare, en person som har till uppgift att hjälpa mig upprätta en plan för att åter komma i arbete.
Jag får då veta att ”det går inte till så”. Först måste jag komma till arbetsförmedlingen och legitimera mig. Därefter kan det bli aktuellt att få träffa en personlig handläggare.

Glad i hågen anlände jag i förmiddags till arbetsförmedlingens kontor i Visby. Jag ombads genast att själv skriva in just de uppgifter i arbetsförmedlingens dator som jag redan tidigare skrivit in på arbetsförmedlingens hemsida och dessutom erbjöds jag en hel trave med papper om A- kassa, varefter mottagarpersonen börjar rabbla intjänandetider och vad som meriterar till ersättning från A- kassa.
Jag berättar att det är en personlig handläggare jag vill träffa och att jag vill ha hjälp att upprätta en handlingsplan för att åter komma i arbete. När jag beskrivit min situation säger mottagarhandläggaren att nej det är rätt du får ingen A- kassa, men visst får du sitta ned och vänta på din tur.
Efter en tid, inte besvärande länge får jag prata med någon typ av handläggare, en tjänsteman som ser vad jag skrivit in på nätet. Det jag skrivit in har ännu inte blivit registrerat och nu blir jag ombedd att legitimera mig.
Jag frågar varför jag inte kunde få boka en tid med min personlige handläggare via telefon för att sedan legitimera mig vid vårt första möte. Svaret blir då att ”med de meriter du skriver att du har borde du veta vad rättssäkerhet är för något”.

Efter mitt första möte med arbetsförmedlingen känns det som om det enda matnyttiga jag fått ut är bokning av en ny tid om en dryg vecka.

Förhoppningsvis var det ändå första steget för att komma förbi moment 22.



?