Vasaloppsarrangemangen
Ligger i startgroparna för att åka upp till Vandrarhemmet Tre Björnar i Älvdalen.
På Tre Björnar skall Pirkko och jag utföra den sista kolhydratsuppladdningen inför Kortvasan (Oxberg - Mora 30 km) som går av stapeln nu på fredag. Risken är stor att jag trots min betydande övervikt kommer att göra allt för att i någon mån kunna matcha fartvidundret (på skidor) från Tavastehus när hon drar iväg likt en raket mot Mora.
Själv har jag tjuvtränat alldeles väldigt (faktiskt gått ned mer än 20 kilo senaste året) och Pirkko har köpt nya skidor och fått pjäxor i julklapp av hennes "sorkar" (pojkar på Gotlänska). För hennes del blev det "punainen Karhu", som betyder "röd Björn" på finska vid valet av skidor. Om jag lyckas i mitt uppsåt (lillebrorsfasoner säger Pirkko att det är, hon syftar naturligtvis på att jag växt upp som minsting i familjen och utvecklat en tydlig gen för retsamhet) kommer jag att dela ut en stor rutistus "björnkram" när hon går i mål som tvåa i vår interna familjetävling.
Sådana här små larviga internkubbningar är säkert hela Vasaloppsveckan full av men oj vad jag är imponerad av arrangemanget som görs uppe i Dalarna varje år.
Arrangemanget betyder jättemycket för bygden och hela bygden ställer upp.
I Dalarna och runt Mora där möter besökaren det "goda värdskapet" var man än vänder sig.
Man blir glad av att bli bemött så och man kommer gärna åter.
På Tre Björnar skall Pirkko och jag utföra den sista kolhydratsuppladdningen inför Kortvasan (Oxberg - Mora 30 km) som går av stapeln nu på fredag. Risken är stor att jag trots min betydande övervikt kommer att göra allt för att i någon mån kunna matcha fartvidundret (på skidor) från Tavastehus när hon drar iväg likt en raket mot Mora.
Själv har jag tjuvtränat alldeles väldigt (faktiskt gått ned mer än 20 kilo senaste året) och Pirkko har köpt nya skidor och fått pjäxor i julklapp av hennes "sorkar" (pojkar på Gotlänska). För hennes del blev det "punainen Karhu", som betyder "röd Björn" på finska vid valet av skidor. Om jag lyckas i mitt uppsåt (lillebrorsfasoner säger Pirkko att det är, hon syftar naturligtvis på att jag växt upp som minsting i familjen och utvecklat en tydlig gen för retsamhet) kommer jag att dela ut en stor rutistus "björnkram" när hon går i mål som tvåa i vår interna familjetävling.
Sådana här små larviga internkubbningar är säkert hela Vasaloppsveckan full av men oj vad jag är imponerad av arrangemanget som görs uppe i Dalarna varje år.
Arrangemanget betyder jättemycket för bygden och hela bygden ställer upp.
I Dalarna och runt Mora där möter besökaren det "goda värdskapet" var man än vänder sig.
Man blir glad av att bli bemött så och man kommer gärna åter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar