Gemensam begreppsapparat i kultur och idrott
Ca 10 000 timmar tar det att med rätt handledning, med rätt utrustning och med rätta förebilder producera en elitspelare i ishockey eller i fotboll.
Jag frågade Leif Wangin, ledare för Linköpings skolmusikkår hur lång tid det tar att med rätt förutsättningar producera en ”elitmusiker” som börjat sin bana i Linköpings skolmusikkår.
Leif var inte främmande för sättet att tänka men märkbart ovan vid språkbruket. Han berättade att han först inte reagerat positivt på sättet att uttrycka sig när jag använde begreppen ”elitkultur” och ”breddkultur”.
Han berättade sedan att han vant sig och att han numera såg fördelar i att använda en begreppsapparat som liknar den som finns i idrottsvärlden.
2 kommentarer:
Det bör inte vara något större problem för kulturarbetare att acceptera begreppen "elit" eller "bredd". De flesta människor är nog medvetna om att många kulturarbetare har en lång utbildning och tjänar sitt uppehälle som kulturarbetare medan andra är amatörer och har kulturutövning som hobby.
Problemet uppstår snarare när i stället begreppet "finkultur" används om yrkesarbetande i en genre som man inte uppskattar eller förstår.
Ytterligare problem uppstår förstås om inte politiker och andra beslutsfattare förstår eller uppfattar skillnaden mellan professionella kulturarbetare och amatörer.
Hans Lundgren, dirigent
Så länge detta är det enda som importeras till kulturvärlden från idrottsdito må det väl vara hänt.
Politiker torde göra samhället en tjänst om man toge sig en funderare på varför det inte finns körhuliganer, eller oboistfraktioner som slåss på gator och torg.
Gängbråk mellan violinister och bleckblåsare förekommer inte heller.
Undrar smått varför?
Skicka en kommentar