Ansvarstagande och civilkurage

Även om två politiker kommer till samma slutsats i en sakfråga så är det ofta oerhörda skillnader i fråga om värderingar som finns inbäddat i det ställningstagande som blir gjort.

Att lyfta fram sådana åsiktsskillnader är själva uppgiften i den valrörelse som vi med raska steg är på väg rakt in i.

För mig är själva fundamentet ansvarstagande och civilkurage.

Vi kan inte skriva en instruktionsbok åt er för varje upptänklig situation som ni kan tänkas hamna i minns jag att en gammal gemytlig herre, som för många år sedan var min chef, uttryckte. Jag tycker det var väldigt bra uttryckt och jag tänker ofta på vad han sa.

I kontrast med det synsättet så upplever jag ofta en sjuka bland politiker som går ut på det skall fastställas rutiner och det skall göras policyuttalanden i tid och otid.

För mycket och för lite skämmer allt, brukar man säga. Den slitna frasen är i högsta grad tillämplig även för politiskt vardagsarbete.
Offentliga verksamheter lika väl som privata verksamheter har behov av att det jobbas strukturerat. Ofta är det en rutin för hur ett arbetsmoment skall utföras som behövs, men det kan också vara ett policydokument där det generellt ges uttryck för hur en verksamhet skall förhålla sig till omvärlden som behövs. Det vill jag inte ifrågasätta.

Vad jag däremot vill ifrågasätta är när fastställandet av rutiner och upprättande av policydokument drivs till den nivån att det inte finns utrymme för att tänka själv. Det är då det blir fel.

Oftast så blir det fel när man försöker uttrycka för mycket självklarheter i en policy, men avvägningen är svår det medges.