Vad är hemmagjord tillväxt?

I ledaren 2009-11-05 skriver Mats Linder på Gotlands Allehanda att moderaterna Gustaf Hoffstedt och Inger Harlevi tjuvstartat valrörelsen genom att presentera Moderaternas näringspolitiska program för Gotland 2011 – 2014. ”Moderater för ett morskare Gotland”, skriver Linder. Han visar på att moderaterna vill trycka undan offerrollen och skrota ö – faktorn. Enligt moderaterna har Gotland mer att vinna på ”hemmagjord” tillväxt än på att klösa efter statliga jobb. Jag tror att slutsatsen att slopa ö-faktorn är riktig, om man med det menar att i alla sammanhang konstra till saker. Som fastlänning med ambition att etablera mig på ön skulle jag inte bli förvånad av bemötandet ”det är inte vem som helst som kan sälja korv på en ö”. Jag behöver inte förtydliga att jag tror att alla är förlorare på det förhållningssättet, men är då ”hemmagjord tillväxt” något annat än att sätta annan etikett på samma gamla inskränkta förhållningssätt?

Samma dag som Linder skrev i Gotlands Allehanda framträdde en annan aktör på den politiska scenen, nämligen rysslands premiärminister Vladimir Putin. Han hade också behov av att trycka undan offerrollen och han talade på ekonomiskt toppmöte i Davos. Efter sitt tal tog den ryske premiärministern emot frågor från publiken, erfar IDG.se. I publiken satt Michael Dell, grundare av företaget Dell. Han såg förmodligen en möjlighet att göra nya affärer i Ryssland. Dell ställde frågan hur hans företag bäst kan hjälpa Ryssland att utöka sin teknik och ta till vara landets begåvningar. I det läget hade Putin behov av att markera för att inte hamna i offerrollen. Han svarade mycket beskt att - Vi behöver ingen hjälp. Vi är inte invalider. Vi är inte förståndshandikappade. I sitt anförande sade Putin att orsaken till dagens finanisiella kris är att USA dominerar världen. - Det finns alltid en frestelse för en mäktig stat att blanda sig i ekonomin. Vi gjorde det i Sovjetunionen och vi fick betala ett mycket högt pris för det, sade Putin.

Förhoppningsvis betyder ”hemmagjord” tillväxt något annat än att Gotland ska mota bort offerrollen genom att vara lika avfärdande som Putin, även om affärsinviterna kommer från annan plats än från Gotland.

Inte aktuellt sa statsministrarna om att riva Nordens gränser

Jag hörde en skröna om att den gamle finske presidenten Kekkonen vid bastubad tillfrågats av dåvarande ledaren i Ryssland, vem det nu kunde ha varit, ifall de inte skulle radera ut nationsgränsen mellan Finland och Ryssland (alternativt handlade det om Sovjetunionen på den tiden). Kekkonen lär ha avfärdat frågan med att ”jag börjar bli så gammal att det skulle bli allt för tungt för mig att regera ett så stort land”.
Visst är det intressant att kommentarer och bloggar nästan entydigt stödjer Wetterbergs förslag medan statsministrarna avfärdar drömmen om enat Norden.

Jag vet inte om statsministrarna som samlats i Stockholm på Nordiska rådets session har hunnit bada bastu, men visst präglas svaret av att ingen av dem ser sig själv som den självklare ledaren för ett enat Norden.

”Det finns mycket att vinna på samarbete. Men Norden bör inte vända sig inåt”, säger statsministrarna.

Är det inte i själva verket så att argumentet ”Norden bör inte vända sig inåt” är den verkligt stora anledningen till att bilda den förbundsstat som Wetterberg föreslagit. Rimligen kan inte omvärlden uppleva fem jämställda ledare för Norden lika tydligt som en gemensam ledare. Rimligen måste fem stater som gemensamt skall förhålla sig till omvärlden ha oerhört stort behov av att förankra i gruppen av ledare som i sin tur har behov av att förankra i respektive regering.

Kanske uttrycket ”ju flera kockar dess värre soppa” är tillämpligt? Visst är alla överens om att det "finns mycket att vinna på samarbete" men alla verkar vara fullt upptagna i sin egen ankdamm.

Kanske har nationalstaten gjort sitt

”De fem nordiska länderna bör gå ihop i en ny union”, skriver samhällsdebattören Gunnar Wetterberg i DN 2009-10-27.

En nordisk förbundsstat kan ge de nordiska länderna en internationell maktställning är ett av huvudargumenten. Artikeln är seriös och välbalanserad, även om begreppet Kalmarunionen känns onödigt gammalmodigt. Jag kan inte låta bli att småle när jag läser förslaget att Dronning Margrethe II av Danmark är det självklara valet av stadsöverhuvud. Tilltaget har fått till effekt att Svensk damtidning har bloggat och utropar ”Slå påsarna ihop”? Det finns många seriösa anledningar till att bilda unionen och jag skall inte upprepa dem utan hänvisar till artikeln. Själv tycker jag att bildandet av union vore ett utmärkt tillfälle att införa republik, men om rojalisterna tycker att förslaget är bra ifall de får behålla ett kungahus, så varför inte.

Därutöver ser jag fördelar i att Gotland får kompisar inom unionen som har liknande förhållanden. Exempelvis Island, Grönland, Åland och Bornholm. På sikt kan kanske även Ösel räknas till kompisarna för visst kittlar det att se även Baltikum som nästa pusselbit i unionen. Lite kul är det faktiskt att Gotlands Allehanda just i dag utropar att ”kommunen satsar på färja till Baltikum”. Visst händer det grejer och jag tror att bildandet av nämnda förbundsstat är en väldigt logisk utveckling. Regionerna kommer att ta över som kontaktyta mot Brussel och EU. Jag tror att regionerna på sikt kommer att bli starkare än nationalstaten och jag tror inte att det är nödvändigt att de regionala enheterna ligger precis intill varandra . Nordens övärld, eller delar av den, kanske kan bilda en stark region med utmärkta försänkningar inom EU. I nuläget är Gotland enligt min mening för litet för att utgöra en trovärdig självständig region, tyvärr.

Världsomspännande digitalt bibliotek

Bilden föreställer en bokhylla, inte ett världsomspännande digitalt biblotek


”Googles ursprungliga idé att skapa ett världsomspännande digitalt bibliotek var bra. Men under resans gång har projektet blivit ett hot mot författare och bokförlag. Motståndet mot Googles gigantiska nätbokhandel har hårdnat”, skriver DN 2009-10-17.

Vad är det som har hänt eftersom projektet helt plötsligt har blivit farligt, och motståndet som DN uttrycker saken ”har hårdnat”? Är inte svaret så enkelt som att DN helt plötsligt har upptäckt att Google betalar mer till författarna än vad Bonniers gör eller någonsin har tänkt sig att göra. Är det inte så enkelt som att DN ojar sig över stackars författare och bokförlag, när de egentligen menar att stackars Bonniers inte har hängt med i utvecklingen.

Strategin att på olika sätt motverka teknologiskt driven förändring, för att begränsa utbudet och undvika prisfall på böcker kanske möjliggör för någon att under en tid inte behöver förändra sitt invanda arbetssätt. På sikt är det ett sådant beteende som kommer att hota hela förlagsbranschen.

I slutändan kommer det knappast att vara förnyarna som kommer att stå vid skampålen.

Framtidstro

Varför har danska ungdomar mer framtidstro än svenska, frågar sig den centerpartistiske riksdagsledamoten Annie Johansson i ett blogginlägg?

”Svaret stavas förmodligen möjligheten att hitta ett jobb och hur arbetsmarknaden tar emot dem. I Danmark har man en utvecklad lärlingslinje (nu piskar jag på sossarna), lägre ingångslöner (pisk på sossarna igen) och en flexiblare arbetsrätt (pisk på moderaterna). Allt det som vi inte har i Sverige”, skriver Anne.

Att det blivit så här tror jag har med det danska gemytet att göra. Ett gemyt som inte enbart finns hos unga danskar.

Jag fick upp ögonen för danskarnas dådkraft i samband med fotbolls EM 1992 när danskarna blev europamästare. Analysen var att danskarna lyckades så bra helt enkelt därför att ”ingen i Danmark förstod att de i själva verket var chanslösa”.

Ett annat exempel där danskarna kommit långt är utbyggnaden av vindkraft.

När Sverige, USA och Tyskland m.fl. satsade allt på forskning och på vetenskapligheter satsade Danmark på marknadsstimulans och på att utveckla enkla lösningar som i själva verket var att bygga vidare på jordbruksmaskiner, ute på gårdarna.

När sedan Califonien stod inför en gigantisk vindkraftsatsning, var tror ni då att de hämtade sin kunskap? Jo självklart från Danmark, den plats i världen, där teknikutvecklingen på vindkraft just då hade kommit längst.

Teknikutvecklingen fanns då paketerad hos Westas Vind, som blivit Danmarks landslag i vindkraft frågor. Det är tjusigt att se hur landslaget i vindkraft lyckats fånga upp den utvecklingskraft som släpptes loss med lite enkla marknadsstimulanser ute i verkligheten.



I alla tider har bönderna förstått att det är solen som skapar vindkraft.

Sen är det inget fel att använda avancerad vetenskap för att räkna ut var vindkraftverken får sin optimala placering.

Välkomnande till ön

Hade i går nöjet att delta i Högskolan på Gotland och Gotlands kommuns välkomnande av nya studenter. Begivenheten tilldrog sig på Visby Strand. Högskolan på Gotland har i år 350 nya studenter jämfört med 250 förra året och de förväntar sig ytterligare 150 nya studenter nästa år.

I en trailer som spelades upp innan presentationen kunde man läsa några texter med havet som bakgrund och med några raukar som inramning.

1. Det finns människor på Fårö som aldrig besökt Gotland
2. Det finns människor på Gotland som aldrig besökt Fastlandet
3. Men det allra värsta är att det finns Fastlänningar som aldrig besökt Gotland

I sitt tal berättade sedan kommunalrådet Lars Thomson om ”Linnea” en tidigare elev på högskolan som gett uttryck för att när studierna var avklarade skulle hon omgående återvända till fastlandet.

Nyligen hade Lars Thomson läst i pressen att denne Linnea hade gift sig på ön med en ”trygg Gotlänning” och nu väntade kommunalråd med fru på annonsering om att de nygifta skulle få tillökning.

Å ena sidan, är det ju gulligt och lite småmysigt. Å andra sidan vittnat den röda tråden i budskapet till nya studenter om att de kommer att möta en oerhört förenklad världsbild.

Förhoppningsvis har Gotland med sitt oerhört strategiska läge mitt i Östersjön skarpare målbilder än att Fåröbor och Fastlänningar skall besöka Gotland och att studenter som kommer till ön skall bilda familj med "riktiga gotlänningar" och att det skall avlas barn.

Konfrontation eller fredliga kulturevenemang?

Tänk så många verkligt bra kulturarrangemang som ordnas i Sverige. Synd bara att de supande överklassungarna som just nu eldar i Göteborg och som jagades bort av Rosengårdsborna i Malmö för någsa veckor sedan får så stort medialt utrymme.

Ett exempel är.

Den 16e internationella poesifestivalen på Gotland startade den 24 augusti med upptakt i Stockholm i samarbete med Rumänska kulturinstitutet.
Festivalen fortsätter sedan till Gotland, med ett fullspäckat program som bjuder på skön och utmanande ord-, dans- och bildkonst, - allt i poesins tecken. Bland årets festivaldeltagare finner man bland andra Mircea Cartarescu, Ann Jäderlund, Pia Tafdrup.
I samarbete med Länsmuseet på Gotland testar Poesifestivalen i år ett nytt koncept - poesi på torget, läs: Stora Torget i Visby, där - S:ta Karins spektakulära kyrkoruin och anslutande klosterlänga blir festivalens hemmascen, där samtliga Visbylokaliserade programpunkter kommer att genomföras.
Festivalen reser även till södra Gotland och gästar Klintehamn bibliotek och Vamlingbo prästgård.

Ridtur på Gotland

Foto: Pirkko Santakangas

Till höger på bilden ser ni vår Schweiziske utbytesstudent som återvänt till Sverige på semester efter åtta år. Till vänster ser ni mig och bakom oss ser ni Stora- och Lilla Karlsö utanför Gotland.

Att ha haft en utbytesstudent är speciellt. Efter att ha levt med varandra under ett helt år så har vi en väldigt djup vänskap.

Hon har utbildat sig till jurist och tänker bli advokat i Schweiz. Under de här dagarna har vi haft verkligt intressanta diskussioner om folkrätt, upphovsrätt och ett inernationellt perspektiv på storebrorssamhället som växer fram. Just nu går det väldigt fort i fel riktning skriver Henrik Alexandersson. Han sammanfattar oftast bra vilka skepnader storebrorsamhället uppträder i.


Blomman på bilden: är en Hibiskus och de blommar inte varje år.

I Sverige vill Säpo bugga fritt, utan inblandning från någon domstol. Säpo har tydligen också köpt över Patrik Peter från SVT och SR. Vad må det bliva? "Storebrorsmaffian" rustar sig inför höstens drabbningar.

Ulriksdals Slottsteater

Hade nöjet att se sista föreställningen av Orfeus och Eurydike på Ulriksdals Slottsteater i veckan. Jag hamnade där eftersom systern till sambon till min sambos barndomskompis från Finland dansade i föreställningen.

Visst är det vackert både med musik och med dansandet. Miljön var härlig trots att värmen var tryckande långt in på kvällen.

Handlingen kändes vältuggad. En kär anförvant avlider och hamnar i dödsriket. Därefter sörjer de närmaste så intensivt att de föreställer sig att den avlidne återvänder från dödsriket. Glädjen över det upplevda återvändandet var medryckande.

Lite musik och lite stutsa runt på dansgolvet gjorde föreställningen sevärd men någon upplevelse på det djupare planet kan jag inte påstå att besöket blev.

Borde kanske ha läst på bättre i skvallerpressen innan besöket.

Runt hela föreställningen svävade Kerstin Dellert, svensk operasångerska (sopran) som även är chef för Ulriksdals slottsteater, likt en allfixande ande.

Undrar vilken prägel nästa chef på Ulriksdals Slottsteater kommer att ge teatern. Jag tror att något rejält måste hända om verksamheten skall kunna överleva speciellt länge till.

Sommarpromenad på Gotland

Att ligga på stranden och pressa samtidigt som P1:s sommarpratare försöker fånga ens uppmärksamhet börjar kännas för "vältuggat" vid det här laget. Jag väljer att strosa en stund och att med mobiltelefonen fånga några sommarbilder utefter vägen.

Därefter fyller jag succesivt på med text runt bilderna.



Årets Almedalsvecka är av strategisk betydelse för de borgerliga. Nu kan de visa sig att valet mellan Alliansen och de rödgröna inte bara handlar om kommunbidragens storlek utan om synen på staten. Nu kan de visa att de har lyssnat och lärt under den senaste tidens allt intensivare debatt om frihet och integritet. De har inte råd att gå in i sommarstiltjen med en opinionsutveckling som rullar på som idag.


Religiös tro kan missbrukas
Vana att tänka kritisk, skriver de i artikeln. Det kritiska tänkandet verkar totalt upphöra när det kommer i kontakt med religion.

Artikelförfattarna visar sina rätta jag när de kommer in på aborter och stamcellsforskning. Här spårar verkligen hela artikeln ur. En pinsamt dålig artikel, som visar på hur annars duktiga människor tappar allt vad självkritik heter, så fort de kommer in på religiösa vanföreställningar.



Ingvar Kamprad är förbannad på EU:s snusförbud.


På temat smartare välfärd hade IBM bjudit in för att diskutera hur IT kan bidra till att skapa smartare välfärd i den offentliga sektorn.

Medborgarna är vana vid att med hjälp av modern teknik få god och effektiv service och förväntar sig smarta lösningar även inom offentlig sektor.

Magnus Kolsjö, politiskt sakkunnig hos mats Odell speglade misstänksamheten mot enkla lösningar som finns hos offentligheten . "Den som köper något dyrt löper inte lika stor risk att avslöjas med att ha tänkt fel".

Carola Gunnarsson från Sala oroade sig för att faster Agda skulle skyfflas hit som dit om teknikerna skulle få för stort utrymme.

Någon föreslog att IBM skulle göra som Google. Presentera den färdiga lösningen och inte samråda så förtvivlat.

Johan Ekesiöö, VD på Svenska IBM AB verkade tycka att förslaget var jätteläskigt.


Folkpartiets Björklund hade ett helt annat driv i anförandet än vad vänsterns Ohly presterade på inledningskvällen.

Allmän arbetslöshetskassa och lärlingsutbildning kändes som fräscha förslag.

Har nyligen rest i östra Finland och noterat att i jämförelse med Sverige är väldigt många unga människor sysselsatta i hantverksyrken och med handel och service.

Hans förslag känns angelägna. Hoppas att Maud Olovsson blir minst lika bra i sitt framträdande i kväll.

Maud kanske rent av tänker klargöra var Centerpartiet står i fråga om personlig integritet och förnyad upphovsrättslagstiftning.



Har lyssnat på Maud. I stora drag var hon OK, stundtals bra. Hon inledde med könsrollsdravel som drog ned helhetsintrycket.

Den stora frågan efter Björklunds och Olofssons tal är varför vi inte har ett gemensamt liberalt politiskt mittenparti.


Mona Sahlin var tydligen taggad, men jag hade inte möjlighet att lyssna.

Har promenerat till Almedalen och lyssnat på Lars Ohly. För honom verkade det vara en dag på jobbet. Kändes väldigt oengagerat och avslaget.

Kanske är det svårt att vara först ut under politikerveckan?



En mycket vacker bild. Grodan som försvann.

Upphovsrätt, personligt ansvar och att tillhöra en grupp

Efter att Ingvar Kamprad sommarpratat i radions sommar i P1 bloggar Dick Erixon om Bonnapojken Ingvar Kamprads visdomsord. Han har inte jagat de som kopierat IKEA:s modeller, “det ger bara magsår”. Ingvars lärdom: “det är mycket bättre att istället hitta på något som är ännu bättre än det vi redan hade”.

Tänk vilken tur att Ingvar Kamprad använt sin tid för att utveckla företaget, inte till att föra ändlösa processer mot de som gjort intrång i varumärket.

Kanske har också han själv någon gång inkräktat på någon annans upphovsrätt, men det förtäljer inte historien. Om det har hänt är det sannolikt historia nu.

Ingvar Kamprad sa också ett sanningens ord om ansvar. Man kan inte peka på ett gäng och säga att “ni är ansvariga”. Bara EN person kan bestämma. En duktig arbetsledare tar tillvara teamets arbete, men bara en person kan vara ansvarig.

För några kvällar sedan kollade jag på finsk TV när Mark Levengood intervjuade en finsk militärhöjdare som varit ”högsta hönset” men som nu blivit pensionär. Mark frågade hur det kändes att bli pensionär. Militären hade enligt Mark varit van att alltid få bestämma. Verkligheten som pensionär ser nu självfallet helt annorlunda ut insinuerade Mark, varefter han ställde frågan vad militären tyckte om svenskt kontra finskt ledarskap.

Militären svarade att Finland är på väg mot ett ledarskap som liknar det svenska. Han uttryckte sig positivt om det svenska ”ändlösa diskuterandet”, samtidigt som han framförde oro.

Om alla har sagt sin mening kan ingen komma efteråt och påstå att man inte havt något att säga till om. Nästan som en bisats avslutade han med att tyvärr har det visat sig att svenskarna trots att de sitter med och beslutar i demokratisk ordning ofta inte säger sin mening medan synpunkterna kan beaktas. Sedan är de benägna att i tid och otid sätta igång och diskutera sådant som redan är bestämt. Det är självfallet inte bra, men grundtanken är att allas kunskaper och erfarenheter ska med.

Vi är nu långt bortom 1984

1984 syftar på George Orwells roman från 1948.

”Vi vill inte leva i ett genomreglerat samhälle, inte i en polisstat”, skrev Gösta Bohman 1984. Det är långt mellan de orden och dagens integritetskränkare, ex. FRA-lagen, ipred m. fl.

EU:s teledatalagringsdirektiv är en övervakares våta dröm. Alla uppgifter om vår elektroniska kommunikation, utom själva innehållet, ska lagras. Det ska byggas upp enorma databaser om vem som har ringt vem vid vilket tillfälle, var man var när det gjordes, vem man mejlat, vilka webbplaster man besökt och så vidare. Hela ens liv kan kartläggas om uppgifterna kommer i orätta händer, och lagen gäller alla; man behöver inte vara misstänkt för något brott.

EU - valresultatet beror inte bara på vad Piratpartiet sade utan också på vad de etablerade partierna inte sade.

Kulturlag eller prioritering på lokala planet?

Med tjat om att införa en kulturlag som stipulerar att kommunerna skall satsa en viss procent av budgeten på kultur gör man kulturen märkvärdig, inte folkligt förankrad.

”Vi som arbetar med offentligt finansierad kultur lever ständigt med hotet att ekonomiska nedskärningar kan komma när som helst. Någon kontinuitet och långsiktig kulturverksamhet är svår att genomföra. Det vi kan göra som ansvariga chefer är att argumentera på bästa ekonomiskt och instrumentellt rationella sätt: Det kulturella utbudet utgör en väsentlig del i attraktionskraften för boende och besökande i kommunen. Ett rikt kulturliv bidrar starkt till en förbättring av medborgarnas livskvalitet, främjar kreativiteten och fyller en viktig identitetsskapande funktion. Utan kultur kan människan inte existera. Att ta del av och uppleva olika estetiska uttryck gör oss till mer empatiska människor. Några politiska partier har talat om behovet av en kulturlag. Det menar jag är absolut nödvändigt”, skriver Christer Hermansson kulturchef i Strängnäs kommun 2009-05-27 på kulturdebatt i DN.

Nog har han rätt i att, ett rikt kulturliv bidrar starkt till en förbättring av medborgarnas livskvalitet, främjar kreativiteten och fyller en viktig identitetsskapande funktion. Att ta del av och uppleva olika estetiska uttryck gör oss till mer empatiska människor, känns även det som ett rimligt konstaterande.

När han sedan skriver att en kulturlag är absolut nödvändig och att ”utan kultur kan människan inte existera” blir han rent patetisk.

I Sverige skall all makt utgå från folket vilket rimligen innebär att det kommunala självstyret är viktigt.

Om kulturen är viktig, vilket jag är den förste att skriva under på att den är, då är det kulturens uppgift att med argument hävda kulturens behov vid de ”kommunala köttgrytorna”. Ifall att kulturbjässarna som hela tiden pratar i egen sak har framgång när de ropar efter lagstiftning kommer de att hindra en bra diskussion om prioritering på det lokala planet. En diskussion som är helt nödvändig om kulturen skall bli förankrad i folkdjupet.

Tyvärr bidrar Christer Hermansson med sitt inlägg till att göra kulturen "märkvärdig". Någonting som vanligt folk inte bryr sig om.

Vanligt folk borde veta bättre är andan i hans inlägg!

Eftersom de inte vet bättre är hans logik att det måste skrivas en lag.

Det kanske var bra att domen i The Pirate Bay målet blev totalt orimlig?

Upphovsrättslagen står och stampar medan tekniken går framåt!

Medhjälp till brott mot upphovsrättslagen.

Varför åtalas inte järnhandlare som säljer bräckjärn eller om man så vill kofötter?

Järnhandlarförseelsen måste i högsta grad vara medhjälp till inbrott om samma logik skall användas som tingsrätten gjotde i TPB målet.

Lita på att bakåtsträvarna som inte vill göra om hela upphovsrättslagen kommer att få en arbetstopp, om det visar sig att domen står sig i högre instans.

Annan fara (svärmor) förkunnar vägskylt

Ingen häxa har brännts på bål i sverige sedan sotpackan i Lista.

Antingen går hon igen, annars finns det en till.

Arrangemanget var verkligen snyggt gjort.

Efter gräspremiär

Fan också!

Är massavlyssning motiverad av sysselsättning åt en speciell yrkesgrupp?

Centerpartiets Annie Johansson skriver 2009-04-02 på sin blogg att hon vill se ett smygfotoförbud i privata miljöer.

Vågar vi hoppas på att hennes kurage också räcker till för ytterligare en vända om IPRED frågan när det nu visar sig att varken SÄPO eller FRA någonsin har tänkt bry sig om restriktionerna från 2008-09-26 om att inte massavlyssna svenskar?

Ska det vara så svårt för staten att inte tjuvlyssna på privata samtal annat än om konkret brottsmisstanke föreligger?

”Vi kräver besked NU, inte sen, inte i höst, utan NU! Ska Centerpartiet representera medborgarna, sina väljare och sina Centerpartistiska medlemmar, eller ska ni fortsatt förnedra er inför Åkessons lilla privatlag”, skriver Mikael Elmlund i ett giftigt inlägg på hans liberala blogg?

Inlägget är skrivet med anledning av att FRA shoppen tydligen skall öppna igen.

Sanna Raymann ledarskribent på Svd skriver 2009-04-01 att ”Snella Alliansen, lägg ned Barnombudsmannen (längst ned på sidan). Hon radar upp en samling dumheter som BO hittat på och jag får känsla av en myndighet som har fullt upp med att hitta argument för omfattningen på den egna verksamheten.

Av någon anledning får jag samma känsla när SÄPO talar om behovet av att avlyssna i förebyggande syfte.

Utrikesjournalistik: Vilken globalisering?

I går skrev jag i min blogg om frågeställningen ifall det är bra eller dåligt att de som inte är "riktiga experter" generellt får mera utrymme, i samhället.

I dagens DN 2009-03-21 skriver Lisa Bjurwald om just exemplet traditionell nyhetsbevakning som jag först exemplifierade med. Hon ger en intressant och insiktsfull vinkling ur den professionelle journalistens perspektiv.

”Ju längre bort vi kan se, desto mer tycks vi ägna oss åt navelskådande. Det är en tragisk ironi att globaliseringen gett nyhetsrapporteringen ett allt starkare fokus på det lokala snarare än det globala. Samtidigt har den befintliga utrikesbevakningen försämrats markant. Fler och fler erfarna och kunniga korrespondenter ersätts av stringers, fasta frilansar i utlandet. På ytan är skälen rent ekonomiska, men det handlar i lika hög grad om en nedprioritering, till och med en statussänkning, av verksamheten. Förståelsen för det klassiska reporteruppdraget, att faktiskt vara på plats, har minskat. Nätets medborgarjournalistik är en bidragande orsak”.

Hon avslutar sin artikel med ett trettio år gammalt citat. ”Jag tvivlar på att läsarna verkligen förstår vad den islamiska revolutionen i Iran innebär för folket”, lär Washington Post-reportern Meg Greenfield ha sagt. ”När Columbus upptäckte USA trodde han att det var Indien – men vet vi egentligen särskilt mycket mer i dag?”

Jag beundrar människor som likt Lisa har förmåga att utan skygglappar göra en så skarp nulägesanalys av vad som händer på arenan där hon själv är yrkesverksam. Visst begriper jag att det nog inte finns något samband mellan vad jag skrev i går och vad Lisa skrev i dag, men jag gillar hennes timing.

Om hon sedan kan följa upp nulägesanalysen med en lika skarp vision om vad som kommer att hända på arenan nyhetsbevakning. Då har hon visat upp extrem omvärldskunskap och självdistans i sin yrkesroll.

Önskvärda experter eller bakåtsträvande revirpinkare?

- Är det bra eller dåligt att de som inte är ”riktiga experter” får utrymme?

- Är det bra eller dåligt att vanligt folk på sitt lite grovhuggna sätt tillåts göra saker eller förmedla åsikter utan att etablerade förståsigpåare först med sin överhöghet skall lägga till rätta (pinka revir)?

Det som får mig att fundera i de här banorna är en artikel av Stig Roland Rask, 2009-03-09 i KK-stiftelsens skrift Unga nätkulturer.

Han ställer frågan ”är traditionell nyhetsbevakning ute”, med anledning av att folk som bara råkade befinna sig i närheten rapporterade världsomspännande om den tragiska flygolycka som drabbade Turkish Airlines utanför Shiphol i Holland för en tid sedan. Rapporteringen skedde långt innan etablerade nyhetskanaler ens hunnit reagera?

Vad händer när de stora nyhetskanalerna inte längre är först på plats? Hur ska ett traditionellt nyhetsteam arbeta när folk som bara råkar befinna sig i närheten kan rapportera direkt till en världsomspännande tjänst som till exempel Twitter?

Givetvis känner sig etablerade nyhetsförmedlare kränkta av att någon annan, som inte dubbats in i kåren, är först med nyheten. ”Sen behövs det ju en riktig journalist för att verifiera fakta” med betoning på riktig förklarar nyhetsankaret på CNN.

Har hon rätt, eller är hon en tokrolig bakåtsträvare som talar i egen sak?

Är det inte med traditionell nyhetsförmedling som det var med tillverkning av nycklar, för något tiotal år sedan? Etablerade låssmeder var då tokroliga bakåtsträvare som ojade sig över vilken dålig kvalité det blev på nycklar som tillverkades på alla möjliga varuhus. Kunden struntade i den låga kvalitén eftersom varuhusens nycklar var billiga och dessutom svarade upp mot den efterfrågan kunden hade.

Jag skall ge ytterligare exempel på när de som inte är ”riktiga experter” fått utrymme. I Linköping har Slöjdinstitutet 1987 inför stadens 700 årsjubileum framställt en skulptur i form av en stins. Jag tror att allmänheten gillar stinsen som fortfarande står kvar. Tydligen irriteras vissa förståsigpåare av dennes existens eftersom det inte är ”någon utbildad konstnär” som producerat den.

Som ett tjänstemannainitiativ diskuterade kultur- och fritidsnämnden i Linköping i början av förra mandatperioden att ta bort stinsen eftersom den inte var ”riktig konst”. Diskussionen ledde aldrig till något ärende i nämnden då det genast stod klart att politikerna stod på stinsens och på icke experternas sida. Däremot hamnade stinsen åter mitt i debatten när det var dags att städa upp efter en ”riktig konstnär” som begåvat staden med en rörlig lyktstolpe, som nästan alltid var trasig och som knappast gjorde någon glad.

Senare tog folkhumorn, i ett annat sammanhang, sig uttryck i att skapa begreppet ”rondellhund”, också det något som gillades av allmänheten, där etablerade förståsigpåare helt blev tagna på sängen.

Barnsjukvård & vård i livets slutskede

I dag förväntar sig sjukvårdspolitiker att läkare skall avbryta livsuppehållande behandling när hjärndödhet har inträffat eller när den kvalificerade medicinska bedömningen är att ett litet barn aldrig kommer att kunna kommunicera med omvärlden. Allmänheten förväntar sig att sjukvårdens resurser skall användas förnuftigt, att någon som är bortom all räddning inte skall blockera platsen när någon anhörig behöver högspecialiserad specialistvård för att rädda livet.

För mig är det självklart att en läkare som efter att ett kvalificerat läkarteam kommit fram till att livsuppehållande behandling skall upphöra ger smärtstillande dos som visar sig vara dödlig har gjort något barmhärtigt.

Åklagaren som ryckt loss händelsen från sitt sammanhang, skickat poliser till läkarens arbetsplats för att gripa henne och åtalat henne för mord därför att för höga doser av smärtstillande medel i efterhand har konstaterats tycker jag visat prov på fullständigt hjärnsläpp.

Är det verkligen förtydligade riktlinjer från Socialstyrelsen eller en parlamentarisk utredning om vård i livets slutskede som är mest angeläget just nu?

Är det inte så att den praxis som redan tillämpas i sjukvården är bra? Är det inte behovet av en bred diskussion med allmänheten om orsak och verkan och vilka prioriteringar som sjukvården redan gör som förtjänar informationsinsatser.

Naturligtvis är det orimligt att läkare skall riskera åtal för mord när de följer den praxis som sjukvården redan utvecklat. Visst kan vård i livets slutskede förtjäna en utredning men i nuläget har vi inte tid att vänta på något sådant.

Hela vården kommer att bli blockerad om alla läkare som sköter sitt jobb skall åtalas för mord och buras in.

Sökande efter regionens själ

Det inskränkta förhållningssättet ”sig själv nog” har hämmat regionernas utveckling i Sverige länge nog nu. Det var 1994 när vi blev en del av EU-gemenskapen, när kontakterna i Bryssel blev minst lika viktiga som kontakterna i Stockholm som regionbyggandet startade.
Nu 2009 har Gotland fått klartecken att bilda en egen ”storregion” och vi har ställts inför en oerhörd utmaning. Låt oss anta den utmaningen. Låt oss med Europas regioner som förebild skapa egna muskler. Låt oss likt Katalonien, Lille eller någon annan framgångsrik europeisk region på sikt göra den egna regionen viktigare och starkare än staten.

Nyckeln till skapandet av den egna starka ”storregion” ligger i att bilda starka nätverk. Parterna som ingår i nätverket behöver inte nödvändigtvis ligga intill varandra. Ett bra exempel på att parter som ingår i regioners nätverkssamarbete inte behöver ligga nära varandra är Västerbotten och Karelen som samarbetat i många år. Tack vare det nätverket har stora volymer skogsråvara förädlats i Västerbotten. Lombardiet i Italien och Katalonien i Spanien lär ha omfattande utbyte gällande teknisk utveckling.
Vad det är som gör att olika regioner finner varandra och utvecklar ett samarbete skiftar naturligtvis men oftast tror jag att vanliga dagliga kontakter som skapar samhörighet mellan personer är grogrunden när regionerna till slut finner varandra. När vi letar efter dessa samhörigheter tror jag vi skall leta efter lokala identiteter.

Östgöte eller stockholmare, sörmlänning eller dalmas ja kanske rent av västmanlänning eller värmlänning och mitt uppe i allt detta har vi örebroare. Det här är trevliga benämningar, eller kanske är det smeknamn det handlar om, på folk som på ena eller andra sättet är starkt eller mera löst relaterade till någon ort någonstans mitt i Sverige. Begreppen har med identitet att göra. Var och en kan ha flera identiteter samtidigt. En del av identiteten kommer från bygden där vi bor. En del kommer från vår uppväxt eller från våra roller i arbetslivet. Annat kommer från atmosfären eller om man skall säga ”sådant som sitter i väggarna”. Med det menar jag sådant som kommer av intressen, politik, yrket etc. Vilka värderingar, vilka invanda rutiner vi följer kan vara avgörande för om vi uppfattas relatera till den ena eller till den andra geografiska etiketten. Vår identitet är komplex, baserad på såväl vår personliga och kollektiva historia som våra relationer i varje enskilt ögonblick men det råder inte längre någon tvekan om samhörigheten.

Genom öppenhet och vilja till att ge och att ta emot influenser från många håll får vi inte bara den egna identiteten förstärkt, vi får också en gemensam utveckling där jag är övertygad om att helheten är större än summan av delarna ifall att delarna nu låter sig avgränsas och mätas.
Även om de uppräknade geografiska etiketterna på många sätt hör ihop kan de inte sammanföras under något bestämt samlingsnamn, om anspråket skall vara ”någotsånär heltäckande”. När man söker efter minsta gemensamma nämnare hittar man beröringspunkter mellan de uppräknade, men också mellan exempelvis sörmlänningar och norrbottningar, mellan östgötar och skåningar. Man hittar beröringspunkter mellan jämtar och de som bor i Tröndelag. Hela Tornedalen hänger ihop mycket starkare än vad nationsgränsen mellan Sverige och Finland någonsin kan avgränsa. Hela den svenskspråkiga delen av södra Finland har starka band till Mälardalen liksom skåningar och hallänningar har starka band i Danmark.

Listan på platser där smeknamnen härstammar från och där nätverken har sina grenar kan göras lång men vi stannar nu och vi konstaterar att det här hänger ihop. Att vi inte borde göra regionindelningen konstigare än att använda begreppen Götaland, Svealand och Norrland samt Gotland och Halland eftersom de redan fått regeringens löfte om att få bilda egna "storregioner". Gotland som ”storregion” blir trovärdigt och önskvärt först efter ett omfattande nätverksbyggande, låt oss starta det bygget nu.

Därutöver måste vi lära oss att samarbeta mycket bättre i hela Norden gällande EU. Naturligtvis får vi ett helt annat genomslag om vi klarar av att snacka oss samman och driva gemensamma Nordiska uppfattningar, (med gemensamt Norden menat jag inte bara Sverige, Finland och Danmark; jag tänker också på Baltikum och Island och på sikt även Norge) inte köra var och en sitt eget race.

Sökande efter sund gruppdynamik

På radio i P1 pratas om attitydförändring i arbetslivet och om att förändra vanliga människors uppfattning om arbetsplatsen. Exemplen är Skatteverket och Sveriges radio. Skatteverket har kommit fram till att grupperna arroganta, byråkratiska och lyssnande samt förklarande i allt väsentligt täcker in hur den egna personalen förhåller sig till allmänheten. Verket har själva kommit fram till att upp till 20 % av medarbetarna tidigare har återfunnits i gruppen arroganta som utgick från att allmänheten var fuskare. Nu har verkets ledning börjat ta ansvar och pratar med personalen om att det här är ett attitydproblem. En arrogant hållning utgående från att allmänheten är fuskare är varken trevligt eller speciellt effektivt ur fiskal synvinkel. För att visa på självinsikt lyfter samtidigt Sveriges radio fram ”Skärpt avgiftskontroll kommer att ske i ……..” och visar därmed att Skatteverket inte på något sätt är ensamma om att behöva jobba med hur man själv vill bli uppfattad.

I veckan såg jag början av ett TV program med Janne Josefsson. Han lyfte fram attityden främlingsfientlighet bland vårdpersonal. Ledningen för vården i Södertälje doppades verbalt i tjära för att sedan rullas i fjädrar. Tyvärr hade jag inte möjlighet att se klart inslaget, men vad jag såg fångade det som jag ofta tror är anledningen till att det går fel.

Man pekade på att vården har ett kvalitésäkringssystem där det rapporterats om dåligt bemötande men ledningen är för flat för att ta i problemen. I stället hade ledningen sopat problemen under mattan. I TV satt ledningen och förklarade att man inget visste, att de som sett problemen inte rapporterat på rätt sätt.

Jag tror det är så enkelt som att vi inte förväntas tänka själva och ta tag i problem. Vi har skapat en atmosfär av att alla problem hela tiden kan lastas över på någon annan.

Det kan handla om att den som jobbar i vården förväntas rapportera i något opersonligt system om felaktigheter i bemötande i stället för att direkt konfrontera den som skapar otrevlig stämning. Ett positivt exempel kan vara läraren i Ängelholm som tar tag i problem med mobbning. Han vill att klassen tillsammans med barnens föräldrar ska lösa problemet i stället för att bolla vidare och göra problemet till någon annans, för att därefter själv springa och gömma sig. I går skrev jag om läraren i Linköping som rapporterade min sons busringning till rektorn som i sin tur kom på den ljusa iden att lämna över till polisen. Där var överdriften så stor att det hela blev tokroligt.

Det kan handla om Skatteverket eller Sveriges radio där nämnda radioprogram indicerar att ledningarna är problemen på spåren. Väldigt många av svaren på hur omvärlden uppfattar en grupp, en arbetsplats, en förening, en skolklass eller en myndighet handlar om hur man internt i gruppen klarar av att förhålla sig till varandra, tänka själv och att kommunicera.



I Russparken på Lojstahed behövs inga rapporteringssystem. Gruppen blir strax väldigt tydlig med att det inte är acceptabelt ”Russbeteende” att ligga i maten.

Att tänka själv och att ta vuxenansvar

Enligt Helsingborgs dagblad gav en lärare på en skola i Ängelholm sina elever i årskurs åtta i uppgift att utse vilken klasskamrat de tyckte var jobbigast. Rektorn på skolan säger till tidningen att han reagerat starkt men att han vill höra lärarens version innan han säger mer.

Tänk vad skönt det är när personer i ledande ställning tänker själva, inte bara rusar med i drevet och fördömer när någon har tagit tag i sådant som behöver göras något åt utan att dra igång en stor apparat och börja rapportera kors och tvärs.

Jag hoppas och jag tror att läraren på det här sättet vill lyfta upp ett problem för att få klassen, här tillsammans med barnens föräldrar att komma fram till en lösning på något som blivit jobbigt i gruppen men som inte hör hemma i något större forum.

Själv har jag erfarenhet av att i Linköping ha blivit kallad till polisförhör tillsammans med sonen som då var 16 år och hade ägnat sig åt att busringa i samband med en grupparbetsuppgift i skolan.

I det fallet anmälde läraren till rektor som i sin tur anmälde till polisen. Vi föräldrar kallades till förhör hos polisen tillsammans med sonen. Vi träffade en polis som hade fullt upp med att hålla sig för skratt medan han förklarade för sonen att den här gången skulle det inte bli något åtal, men att sonen skulle passa sig för att göra så här i fortsättningen.

Jag tror att vårt tokroliga exempel från Linköping kontra det som sker i Helsingborg är en mekanism som finns i samhället och som vi borde försöka dra fram i ljuset och komma tillrätta med i stället för att skränande fördöma de vuxna som i sina roller tänker själva.

Egentligen är det ju de som hela tiden skickar problem vidare till någon annan i stället för att själva ta i dem som förtjänar att hängas ut.

Hjälp till med visioner i stället för att misstänkliggöra

Om ön skall vara trovärdig som "storregion" måste vårt nätverk ha många grenar.

I dag hävdar DN på ledarplats att frågan, om varför Sverige som varit enhetsstat sedan Gustav Vasa och som relativt många länder har starka kommuner skall ha en administrativ mellannivå mellan primärkommunen
och Sveriges Riksdag, alltjämt är obesvarad. Därefter insinuerar de att hela regionfrågan kan vara ett självändamål för "politikerklassen".

Svd skriver att frågan är het som chili för den politiska klassen men kall som is för medborgarna.

Med den hållningen har de båda tidningarna motat in politikerna i ett hörn. Vad enkelt det är att avfärda hela diskussionen om den regionala nivån med att medborgarna är intresserade av målen, inte av med vilka medel som målen för vår samhällsplanering skall uppnås.

Egentligen är det så att DN med pratet om enhetsstat sedan Gustav Vasa och perspektivet medborgarskap i konungariket Sverige inte riktigt har tänkt färdigt. Under en stor del av den här tiden har Sverige även innefattat Finland och tidvis också Norge och Danmark.

I EU sammanhang kan vi nu behöva sluta oss samman och uppträda som Norden. Regionen kan ibland vara effektivare organ för samverkan än nationalstaterna. Exempel kan vara motorvägsbygget mellan Sundsvall och Trondheim.

Jag tror att medborgarna kommer att vara intresserade av de nya regionala tillhörigheterna när pressen börjar hjälpa till med visioner. När tidningarna börjar förmedla visioner om vad Gotland kan åstadkomma som egen "storregion" i samverkan med Mälardalen, Småland, Södra Finland, Baltikum, Norra Polen m fl, då kan det hända grejer.

Routeravdrag som komplement till rotavdrag

Ett suveränt förslag som säkert skulle skapa många arbetstillfällen.

Tjänsteföretagens arbetsgivarorganisation Almega vill se avdragsgilla it-samariter som kommer hem till fok, installerar och pysslar om deras datorer och hemnätverk, routeravdrag. Förslaget går ut på att it-tjänster ska räknas in bland de hushållsnära tjänster och hantverkstjänster som nu ges skatterabatt.

Almegas förslag illustrerar de problem som lagstiftare och skatteverk står inför. När man först infört skatterabatt för städning och andra hushållsnära tjänster och sedan följt upp med rot-avdrag för villareparationer är skatterabattsanden oåterkalleligt utsläppt ur flaskan.

Liza Marklund med romanen gömda

Ola Sigvasdsson på Corren ser mer än en sida av Liza Marklunds haveri med romanen Gömda.

" Gömda är ett publicistiskt haveri. Samtidigt finns det något osunt i jakten på Liza Marklund. Skadeglädjen i nätforumen visar inga gränser”.

Framgångsrik, snygg, rik – och kvinna!

Äntligen! Rätt åt dig! Är Olas sammanfattning av reaktionerna.

Kanske har han rätt. Eller, behöver hon egentligen vara så bekymrad?

Kanske får försäljningen av Lizas roman ett välkommet uppsving av uppmärksamheten. Förmodligen är det många fler än Ola Sigvardsson som efter femton år äntligen bestämmer sig för att läsa boken. Rimligen är det bra för Liza med ytterligare försäljning av boken. Om inte journalisten Monica Antonsson med boken ”sanningen om Gömda” på nytt riktat uppmärksamhet mot boken hade den sakta försvunnit ut i en historisk glömska.

Ingen kan ta ifrån Liza äran av att ha skrivit en viktig debattbok.

Om Liza har så gott omdöme att hon ber de som hon misshandlat genom att vara vårdslös med sanningen om ursäkt så kommer romanen åter att rikta fokus på samhällsproblemet våld mot kvinnor.

Grattis till pr-framgången!

Ola Sigvardsson skriver att han skall köpa nästa deckare också av henne. Jag tror vi är många som kommer att göra så.

Pr-draget att skriva ned henne var rent av snillrikt ur försäljningssynpunkt och även för att rikta fokus på samhällsproblemet våld mot kvinnor.

Att det sedan borde finnas utrymme för mera nyanser, att allt inte är svart eller vitt, gott eller ont, varmt eller kallt, sant eller falskt är en annan viktig fråga som är värd att diskutera. Men vi blir inte av med samhällsproblemet våld och speciellt våld mot kvinnor av att allt för mycket fokus hamnar på Liza Marklunds upphottade sanning. En sanning som tydligen inte ens var en sanning eftersom den var upphottad.

Mörka krafter - bör dras fram i ljuset

Södermanlands nyheter skriver om Lennart som inte fick bli EU-kandidat trots att han fick flest röster från medlemmarna i provvalet. Partiet hade tydligen glömt mygla bort honom inför provvalet.

Anledningen till varför Lennart skyfflats bort är hans konservativa åsikter hävdar Södermanlands nyheter.

Var det rent av så att partiet tvingades "skydda demokratin så att det inte skulle bli fler som tyckte fel saker" ?

Frågan är ställd av en okunnig som trodde att demokrati handlade om att bemöta meningsmotståndare med argument och inte med byråkratiska maktmedel, intriger.

På ön kan man åka skidor

Så sent som i går var det barmark på Gotland. I dag finns skidspår som för all del inte kan mäta sig med Grövelsjön där vi firat nyår, men ändå. Jag är imponerad. Ideella insatser i kolossalformat från Svaide Roma SOK gör att man kan åka skidor så fort det fallit några snöflingor på ön.

Utsikt från balkongen hemma i Visby

Första gången jag ser ön i riktig vinterskrud.

Skidtur nära Lövåsgården vid Grövelsjön

Kan ett år börja battre? Skidåkning i det härliga morgonljus som ses på bilden?

Ingvar Kamprad uppmärksammas tokroligt

Jan Helin (chefredaktör) roar sig i Aftonbladet med att ställa två sidor av Ingvar Kamprad mot varandra. Den toksnåle Smålänningen. Så snål att det blir underhållande, ställs mot irritation för att han inte bidrar till lokalsamhället i Schweiz där han bor.

Om Kamprad skulle bli ”alla goda gåvors givare” tror jag att hela IKEA:s varumärke skulle skadas.

Att göra rubrik på att säga sig vilja avslöja Ingvars hemliga lyxliv är så larvigt att själva journalistiken förtjänar det tokroligas uppmärksamhet.

Bara i Jantekulturens högborg kan Toblerone bli viktigare än politiska helheter. Bara i Jantekulturens högborg är det viktigt att skita ned den som är symbol för en prestation utöver det vanliga.

Kanske 2008 års skickligaste opinionsbildare

Mikael Nilsson skapade en av 2000-talets hittills största opinionsbildningar när han under sommaren 2008 startade sidan www.stoppafralagen.nu. Sidan hade redan efter fem dagar 350000 unika besökare.


Till slut har det uppstått ett rejält motstånd mot det som hade kunnat vara "Stasis våta dröm". Tyvärr känner ännu inte folk till att socoigramen som ilustreras nedan används för att kartlägga oss svenskar.


Är det kanske för att vi under allt för lång tid kunnat ta vår integritet för självklar som staten kunnat smyga på oss kontrollsamhället utan påtagliga protester, förrän nu.




Naturligtvis skulle det vara mycket lättare att sätta dit brottslingar om man hela tiden hade benkoll på precis allt vad alla gjorde, när de gjorde det samt var de befann sig och med vilka de kommunicerade. Men de allra flesta människor är inte brottslingar och borde därför inte utsättas för integritetskränkande övervakning.

Censur & statliga monopol

Sverige är idag det enda landet i Norden som fortfarande har kvar censur. År 2008 finns det en myndighet som har rätt att förhandsgranska information.

Det är dags att den rätten försvinner säger riksdagsledamöterna Stefan Tornberg, Annie Johansson och Johan Linander med anledning av att de vill avskaffa filmcensuren.

Av den anledningen hoppas jag mycket på nämnda trio när det gäller spelpolitiken.

Nu föreslår regeringens egen utredare censur av internet, förmodligen med Kina som förebild, efter att han fått i uppdrag att se över den svenska spelpolitiken?

Spelmonopolet, alkoholmonopolet och apoteksmonopolet är de värsta exemplen på kvarlevor från ett Sverige på väg mot ett samhälle som i dag knappast någon säger sig vilja ha.

Törs vi hoppas på att Tornberg/Johansson/Linander verkligen menar allvar med att de vill se ett censurfritt Sverige?

Törs vi hoppas på att de skall palla för trycket den här gången, när det börjar blåsa snålt och Anders Borgs socialkonservativa protektionism måste övervinnas?

Törs vi hoppas på en verklig utförsäljning av Svenska Spel, Systembolaget och Apoteksbolaget?

Förberedelser måste göras nu, om försäljningar skall bli av efter lågkonjukturen!

Sex månaders lagring

Att lagra fast telefoni, mobiltelefonabonnemang och internetacesser i sex månader utan brottsmisstanke är mindre orimligt än att hålla på längre.

Kompetens som står oanvänd

Jag hade nöjet att träffa gamla vänner på ett legitimerat ”må bra företag” i går.

Under avdelningen skrönor kan återges ” VD:n som kliver in i en taxi på Arlanda, taxichauffören frågar vart han önskar åka. - Kör mig vart som helst, jag behövs över allt”.

Den verkligheten känns för mig väldigt avlägsen och jag tröstades med att ”arbetsgivare som tackar nej till mig och till personer i samma situation som jag med motiveringen att vi fyllt femtio år gör ett jättemisstag”. Tänk vilken kompetens och vilken erfarenhet som bara får stå oanvänd.

Därutöver berättades om kommunen (vi kan säga att det var Knäckebrödhult) som på strategisk ledningsnivå beslutat att ingen chef skulle få bemöta medarbetare som ställer förslag med ”rakt nej”. Resonemanget gick ut på att medarbetaren skulle känna sig delaktig och sedd. Jag bara stönar när jag tänker på det.
Rätt använt kanske det inte behöver bli tokigt men i verkligheten kommer en sådan organisation att skriva rutiner och tillämpningsföreskrifter till förbannelse, i stället för att utveckla verksamheten.

Underskatta inte vanligt folk

Göran Skytte pekar på att Mona Sahlin och Morgan Johansson tror att vanligt folk låter sig förledas av enkla slagord bara för att ekonomin kärvar.

Attityden "det är svårt att inte underskatta vanligt folk" håller på att straffa sig!

Att vända på perspektiven

Tidigare hade demokratiteoretiker förutsatt att de svåraste besluten skulle handhas av experter. Lippmann och Dewey vände på begreppen: I de mest komplicerade sakfrågorna går det inte längre att tro på experter som beslutsfattare. En välfungerande demokrati är snarare unik i sin förmåga att låta ett myllrande kollektiv av subjektiva uppfattningar ta över då den etablerade vetskapen inte längre räcker till.

Slutsatsen är att: Utan vanligt folk går det inte!

Domar ska vara begripliga enligt DN

Bryr sig vanligt folk i dag över huvudtaget om hur domstolar motiverar sig?

Om domstolarnas utslag skall få folklig legitimitet måste vanligt folk bry sig, - reflektera, bearbeta, diskutera och därigenom putsa på ordvändningars betydelse.

Fikonspråk är inte bra någonstans.

Är det vanligt folk som bestämmer?

Obama hade aldrig blivit vald i Sverige erfar Svd.

Den amerikanska demokratin fungerar väl. Folket bestämmer. Den svenska politiken domineras istället av partierna, och FRA-debaclet visade tydligt att för en folkvald är incitamenten betydligt starkare att lyda partiledningen än att söka och vila på ett mandat från sina väljare.

Är det någonstans som vanligt folk bestämmer i Sverige?

Utbud och efterfrågan

Kanske är det inte Microsoft Vista utan Linux och Mac OS som visar sig bli den vackra svanen i "ankungesagan" om vem som skall programera världens datorer.

Nu står Microsoft nakna efter att folk visat sig vilja ha billiga, enkla bärbara datorer. Vista kan ju ha sina goda sidor, men de visar sig lättare på datorer med riktigt bra prestanda.

Lyhördhet för kundernas behov och önskningar är viktig för att lyckas på marknaden, men det är inte riktigt Microsofts favoritgren. De funkar bättre när de får diktera villkoren och kan strunta i vad kunderna vill ha och behöver.

Samma fenomen uppvisar bilindustrin.

Återigen kommer överlevaren att vara den som kan anpassa sig. Återigen kommer den som lyssnar på signaler från vanligt folk att vara vinnaren.

Hur är det med politiken? Fungerar den på samma sätt?

Fanatiska kompromissmaskiner

Om du klickar på länken ovan ser du en artikel i Svd om C:s kompromissförslag gällande IPRED.


"En kompromiss är en förlikning mellan stridiga intressen, där var och en av parterna anser sig ha uppnått mer än förväntat. Var och en har endast tappat bort de egna grundläggande fundamenten".

Fritt översatt från Engelsk 1800-talstänkare.

Finns det inte längre någon gräns när dessa kompromissmaskiner får nog? Sätter ned foten och hänvisar till nu gällande svensk grundlag.

Att Ipred enbart ska gälla när fildelningen sker i "kommersiellt syfte" är tydligen inte längre aktuellt.

Vilket särintresse skall nästa gång uppmuntras att öppna eget i utpressarbranchen när de inte är nöjda därför att de tycker att Polisen prioriterar dem för lågt?

På det här sättet ges upphovsrättshavare tillgång till information som inte ens Polisen har tillgång till.

Är det kompromissen i sig som har egenvärde, eller vad handlar det om?

Självklart skall polisen stävja brott när det verkligen handlar om brottslig verksamhet. Här blir det helt andra än Polisen som skall utöva sanktion mot sådant som Polisen tidigare prioriterat bort efter proffessionell avvägning.

Första stegen på en helt ny samhällsutveckling

En mer djuplodande analys kommer dock att krävas och det snart. Allt tyder nämligen på att det vi har sett hittills – med protestvågorna mot FRA och Ipred – bara är de allra första stegen på en helt ny samhällsutveckling.

Denna nya samhällsutveckling går bara att motverka på ett enda sätt: genom att stänga av folk från internet eller att beslagta deras datorer. Det är knappast en slump att bägge dessa förslag på allvar har förts fram som ett led i just kampen mot fildelningen. Väldigt likt klassiska gangstermetoder, skriver Aftonbladet.

Att rösta på svansen eller på hunden själv

Varför rösta på svansen när man kan rösta på hunden själv, frågar sig strateger som just nu försöker skapa ett trovärdigt regeringsalternativ till alliansen inför valet 2010?

Den senaste veckan har Lars Ohly spelat det politiska spelet oerhört skickligt. Det råder ingen tvekan om att när valvinden börjar friska kommer farten i hela vänsterekipaget att öka. Beroendet av svansen för att hålla den politiska kursen kommer successivt att öka.

Förstummade medelklassväljare betraktar skådespelet. De imponeras av Ohly. Men att rösta på honom. Nej, där går gränsen.

Förhoppningsvis inser dessa medelklassväljare att numera är en röst på oppositionen en röst på Lars Ohly. Visst är det svansen som styr. Mona Sahlin kommer knappast att få fler chanser att kupera svansen.

Carl Bildt vill diskutera införande av Euro i Sverige

http://sydsvenskan.se/sverige/article387674/Studielan-fran-banken-istallet-for-fran-CSN.html


Enligt Sydsvenskan vill Carl Bildt väcka liv i frågan om att införa Euro i Sverige. Den karlen visar prov på politiskt ledarskap när det behövs som mest.

Under ett besök i Helsingfors i samband med Nordiska ministerrådets möte meddelade Bildt att Sverige och EU bör tacka sin lyckliga stjärna för att euron finns:
”Man kan ju tänka sig vilket kaos det hade blivit i Europa i den här situationen utan euron.”

Smolk i glädjebägaren är att det tydligen inte blir någon utredning om vad FRA haft för sig innan de hamnade under allmänhetens lupp.

Förmodligen skulle det vara opassande att dra fram i ljuset hur medvetna regeringen, eller delar av regeringen, varit om vad FRA haft för sig.

Statens trovärdighet i rollen som kontrollant

Staten satsar årligen 14 miljoner på att motverka spelberoende. Samtidigt satsas 720 miljoner på marknadsföring och på att öka spelandet erfar Pokerplus, Sveriges pokertidning på nätet.

Staten borde ägna sin kraft åt att kontrollera spelmarknaden inte åt att själv göra affärer på poker, hasard, dobbel och vadslagning.

Den som själv gjort sig beroende tappar trovärdighet i rollen som kontrollant.

I bland heter det att staten skall bli mindre girig. Gör slag i saken, sälj Svenska spel och Systembolaget.

Hyckla lagom

Svenska Spel har lanserat kampanjen ”Spela lagom”. Nu kommer Unibet med motdraget ”Hyckla lagom”. Om du besvarar Unibes retoriska frågor får du en inblick i problemet.

Bidra till att dra fram hyckleriet i ljuset genom att maila till både Margareta Winberg och till Anders Borg.

Systembolaget har haft en VD som heter Anitra Steen i tio år. I maj går hon i pension. Troligen behöver inte nuvarande statsminister uppdraget för att sysselsätta sin fru. Nu är ett lysande tillfälle att avveckla statens ägande i Systembolaget.

Maila till Anders Borg och till Cecilia Schelin Seidegård, ordförande i Systembolaget, också om hyckleriet med Systembolaget. Samma hyckleri förekommer i alla statliga monopolföretag, men hos Systebolaget finns inget Unibet som utgör nagel i ögat.

Civilkurage en bristvara

Gefle Dagblad berättar att 1870 kom det in en riksdagsledamot vid namn Adolf Hedin i kammaren. Därutöver nämns Waldemar Svensson i Ljungskile som ensam tog upp raden av rättsskandaler i början av 1950-talet. Dessa två framhålls som omutbara förebilder som kämpade för rättssäkerhet och för att värna den enskildes rätt.

John F Kennedy skrev, fem år innan han 1960 valdes till president, boken ”Studier i mod” (”Profiles in Courage”) om främst ett antal senatorer. Ingen har veterligt kommit på idén att söka skriva en motsvarande bok om politiker i svenska Janteland.

Sommarens FRA debatt och Roland Larssons uppläxning av kungen därför att han vågat ha en egen uppfattning i den kontroversiella vargfrågan har öppnat ögonen på mig beträffande storleken på problemet, att svenska politiker är eftersägare och inte opinionsbildare.

Roland Larsson till och med mästrar kungen när ”den hopplösa karlen ger uttryck för sin åsikt”.

När FRA lagen stod inför avgörande utövade partiledningarna starkt tryck, närmast mobbning av enskilda ledamöter.

Tydligen skall de som tycker fel saker upplysas om vad som gäller, inte övertygas med argument. Vill vi att demokratin skall fungera så här?

Älgjakt, livslåga och meningslöshet

Har varit ute på älgjakt i Västermo. Ingen i jaktlaget såg någon älg. Oerhörd förändring sedan 1980-talet då det fanns älg över allt. Något år fyllde vi licensen direkt och sköt sex kalvar och sex vuxna djur. Då var i och för sig jaktmarken kanske tre gånger så stor men det är ändå en påtaglig förändring.

Brasan värmde och korven var god. Vår ålderman Geza sade att han jagade för sista gången. Han har varit med om det mesta. Plöjt med hästar i Ungern, suttit i koncentrationsläger under kriget och jobbat på jordbruk i Sverige samt varit lärare.

Han sätter ständigt nya mål. Nu skall det jäsas vin som skall lagras i ekfat. Visst vet han vad vinet och tunnorna skall användas till.

Lite hemlighetsmkeri runt projekten piggar upp och håller nyfikenheten vid liv.

Därutöver tycker jag att kungen var modig när han uttalade sig om vargen. Vi svenskar kan inte fortsätta vara så mesiga att vi inte nämner det som är kontroversiellt.

Utöver Geza har jag Roland Larsson som ålderman och förebild. Tyvärr tycker jag att Rolands utspel beträffande kungens syn på vargjakt var beklämmande.

Om vi bara skall tycka om sådant där alla tycker lika då blir ju hela offentliga samtalet meningslöst.

Nu är registreringen klar

Har besökt arbetsförmedlingen igen. Den här gången träffade jag en handläggare som verkade vilja hjälpa till med att upprätta en plan för att jag åter skall komma i arbete.

Han inledde med att ”en sådan som jag med mina meriter borde inte ha problem att hitta arbete”. Det var betydligt trevligare än att mötas av att ”vi skall hjälpa dig upprätta en plan, om den planen inte leder till ett arbete så skall vi i varje fall komma så nära ett arbete som över huvud taget är möjligt”, som jag fick på telefon vid första kontakten med arbetsförmedlingen.

Kändes ungefär som att ”ifall du missar bussen så inte blir det med mycket”.

I förstaläget var också den här handläggaren avvaktande. ”Som du förstår satsar vi i första hand på prioriterade grupper och där ingår inte du” började han. Sedan funderade han en stund. ”Egentligen borde du driva företag och själv anställa folk”, började han. Jag förklarade att jag behöver ha arbetskamrater, inte sitta själv och vara konkurrent med alla som jag egentligen vill ha som arbetskamrater.

Sedan hjälpte han mig in i arbetsförmedlingens datasystem och naturligtvis blev jag åter tvungen att legitimera mig, men jag fick både användaridentitet och lösenord för att lägga in mitt CV och att göra det sökbart för alla tänkbara arbetsgivare.

Nu är jag i alla fall registrerad som arbetssökande. Det tog sin lilla tid och var ganska omständligt men förhoppningsvis kommer det snart att nappa nu.

Med lite positiv vilja kan man se en metkrok för arbetsgivare nedan och inte ett frågetecken.




?

Regnbåge över Arla i Visby

Jag mins en saga, tyvärr mins jag inte vilken, där budskapet är att det finns massor av guld om man gräver där regnbågen går ner i marken.

Rimligen borde den här regnbågen i vänstra kanten hamna ungefär vid Svenska spel, det är logiskt. Om man sedan approximerar var regnbågen går ned till höger, hamnar man då på Farmeks anläggning?

Är det lika rimligt?

Kanske har jag ändå jättefel. Det kanske är så att vänstra kanten inte alls går ned vid Svenska spel.

Är det kanske hos Arbetsförmedlingen man skall gräva?




?