Slår larm eller ser mellan fingrarna

”Slår larm eller ser mellan fingrarna” skrev Svd 2010-10-28? Frasen sägs beskriva revisorernas utövande av lagstadgad revision. Nu skall Svd granska de som i vanliga fall granskar. Sannolikt har turerna runt HQ Bank varit utlösande när Svd bestämt sig för att genomlysa hela branchen.

Förhoppningsvis kan artickelserien bidra till att gränsen för hur stora företag som skall omfattas av lagstadgad revision justeras rejält uppåt.

Kan kanske hela revisionsplikten göras frivillig?

Rimligen skulle frivillighet kunna driva fram mera ändamålsenlig information till alla intressenter. Kanske en mera oberoende granskning skulle bli effekten av att intressenterna också tog över tillsynen av de som skall ha uppdraget att granska?

I dag har staten hela ansvaret för tillsyn av revisorer, men staten är ju bara en av alla intressenter runt ett företag eller en organisation som behöver genomlysas.

Kommunala monopol – för vems bästa?

Kommunala monopol – för vems bästa, frågar sig Östgötakorrespondenten 2010-10-15


Visst är det intressant att se hur Corren under rubriken ”kommunala monopol - för vems bästa” pryglar Kommunals Ingela Brixlin och Socialdemokraternas Ulf Johansson när dessa ondgör sig över konkurrensutsättning av kommunal verksamhet i Kinda kommun. Varför granskar inte Corren kritiskt också om Linköpings kommuns ägande av Tekniska verken är förenligt med långsiktig medborgarnytta för Linköpingsborna?

Visst är det intressant att se hur samma Corre inte verkar ha något att säga när ordföranden i Linköpings Tekniska verk Gösta Gustavsson villigt lånar ut sig som lydig knähund åt Anders Jonsson VD för Tekniska Verken i Linköping. Anders Jonsson vill förbättra villkoren för kommunala energibolag, någon som framstår som fullständigt rimligt i hans roll.

Beträffande rollen som politiskt tillsatt ordföranden i Linköpings Tekniska verk så tycker jag man kan förvänta sig mer. I politikerrollen finns kravet att ständigt pröva om den enskilde kommunen är rätt långsiktig ägare för i det här fallet det kommunala energibolaget.

Frågan ”kommunala monopol - för vems bästa” är enligt min mening högst rimlig att ställa också beträffande Linköpings Tekniska verk.

På nationella nivån har mamma Maud sagt att staten inte skall äga bilfabriker. Vidare har hon sagt att Vattenfalls engagemang i Tysk kolkraft och kärnkraft skall avvecklas. Hon baserar sina ställningstaganden på att hon inte ser den affärsmässiga nyttan, att hon inte anser att Svenska staten framåt i tiden kommer att vara den bästa ägaren för nämnda företag. Vidare uttryckte hon att Svenska staten skall göra sådant som mera direkt är till nytta för Svenska folket.

Gösta presterar inte någon vision beträffande vad medborgarna i Linköpings kommun i framtiden skall få uträttat genom ägande av Tekniska Verken. ”Min bild av de kommunala energibolagen är att det är tack vare dessa som vi i Sverige ligger i spetsen för mycket av den miljöteknik som efterfrågas ute i världen för att vi ska kunna klara de globala klimatmålen”, skriver Gösta.

Ur hans perspektiv är det alltså väsentligt att Tekniska Verken, som någon typ av utmärkelse för att man tidigare varit duktig, skall får fortsätta vara världsförbättrare utan koppling till medborgarnyttan i Linköping.

Om han försöker tänka på samma sätt i Linköpingsperspektivet som partiledaren gör i Sverigeperspektivet kanske han inser att Linköping inte skall äga Tekniska Verken i den tappning som bolaget numera har.

Staten som spelmissbrukare

När Svenska Spel lanserade begreppet "spela lagom" lanserade Unibet begreppet "hyckla lagom". I dag sätter Svd åter fingret på skamfläcken "Staten som spelmissbrukare" och jag gillar verkligen att dubbelmoralen dras fram i ljuset.

Det är stötande att statsmakten och dess företrädare utan täckning hänvisar till svenska lagar och "illegala tjänster" i syfte att hålla konkurrensen borta.

Det talas ofta om giriga direktörer. Allt för sällan om giriga politiker.

Självklart skall staten kontrollera spelmarknaden. Inte själv undergräva sin egen trovärdighet som kontrollant genom att vara den girigaste aktören på hela spelmarknaden.

SÄPO får töntstämpel för "svarte petter" spel

I dag skriver Svd, beträffande att Säpo 1 oktober beslutat höja hotnivån gällande ”terrorism riktad mot Sverige” att Säpo kan ha flera skäl för att varna, trots att de kategoriskt vägrar berätta vad det egentligen är de varnar för.

Att de i verkligheten skulle ha höjt hotnivån för att visa tänkbara attentatsutövare att de har ögonen på sig som Svd spekulerar kring framstår helt enkelt som allt för dumt för att kunna vara sant. Nog tror jag att Säpo skulle kunna visa en tänkbar terrororganisation att de har ögonen på sig utan att basunera ut det till hela Svenska folket.

Mera troligt är att Säpoorganisationens ledningen är upptagen med att visa för Svenska beslutsfattare hur mycket man behövs för Sverige och att man behöver mera pengar för sin verksamhet. Därutöver har organisationen full av underhuggare som känner sig tvungna att rapportera och förankra det ena och det andra även om föremålen för rapporterandet och förankrandet egentligen inte är speciellt märkvärdigt skapat övertryck i själva styrhytten för SÄPO.

Att kalla till presskonferens, där man inte talar om vad det är man vill varna för framstås som ett tydligt tecken på övertryck.

Av rädsla för att ledningen i framtiden hängs ut i media med att de i förväg har haft tillgång till information, som om den tagits tillräckligt mycket på allvar i ett tidigt skede hade kunnat användas för att avvärja något tänkbart terrorhot, har Säpoledningen sannolikt drabbats av samma förankringsnoja som hela Svenska samhället verkar lida av. Jag menar att det är ett problem när en organisations ledning tvingas använda sin tid till att plöja genom meningslösa dokument och promemorior i stället för att använda tiden effektivt för strategiskt beslutsfattande.

Självklart bidrar USA:s varning till de egna medborgarna "att de skall vara försiktiga om de besöker Europa" till hysterin.

Genom att gradera upp hotnivån spelar möjligen Säpoledningen ”svarte petter”. Någon annan, oklart vem får ta över ett eventuellt framtida ansvar ifall att något obehagligt terrorattentat blir verklighet i Sverige. Åtminstone känner de sig lockade av att dela en eventuell framtida skuld för någonting med någon.

Rimligen är det verkliga problemet att vi i hela samhället samlar in och rapporterar vidare allt för mycket detaljer. Sådant som inte på något sätt förtydligar själva kärnfrågan som varje ledning har att fatta kloka besluta runt omkring.

Det hela är ett organisationsproblem mer än ett akut behov av mer pengar tror jag. Om det verkligen hade varit så att SÄPO sett en anledning till att varna svenska folket för något konkret hot så hade de knappast underlåtit att berätta vad Svenska folket skall akta sig för.