onsdag, oktober 28, 2009

Inte aktuellt sa statsministrarna om att riva Nordens gränser

Jag hörde en skröna om att den gamle finske presidenten Kekkonen vid bastubad tillfrågats av dåvarande ledaren i Ryssland, vem det nu kunde ha varit, ifall de inte skulle radera ut nationsgränsen mellan Finland och Ryssland (alternativt handlade det om Sovjetunionen på den tiden). Kekkonen lär ha avfärdat frågan med att ”jag börjar bli så gammal att det skulle bli allt för tungt för mig att regera ett så stort land”.
Visst är det intressant att kommentarer och bloggar nästan entydigt stödjer Wetterbergs förslag medan statsministrarna avfärdar drömmen om enat Norden.

Jag vet inte om statsministrarna som samlats i Stockholm på Nordiska rådets session har hunnit bada bastu, men visst präglas svaret av att ingen av dem ser sig själv som den självklare ledaren för ett enat Norden.

”Det finns mycket att vinna på samarbete. Men Norden bör inte vända sig inåt”, säger statsministrarna.

Är det inte i själva verket så att argumentet ”Norden bör inte vända sig inåt” är den verkligt stora anledningen till att bilda den förbundsstat som Wetterberg föreslagit. Rimligen kan inte omvärlden uppleva fem jämställda ledare för Norden lika tydligt som en gemensam ledare. Rimligen måste fem stater som gemensamt skall förhålla sig till omvärlden ha oerhört stort behov av att förankra i gruppen av ledare som i sin tur har behov av att förankra i respektive regering.

Kanske uttrycket ”ju flera kockar dess värre soppa” är tillämpligt? Visst är alla överens om att det "finns mycket att vinna på samarbete" men alla verkar vara fullt upptagna i sin egen ankdamm.

tisdag, oktober 27, 2009

Kanske har nationalstaten gjort sitt

”De fem nordiska länderna bör gå ihop i en ny union”, skriver samhällsdebattören Gunnar Wetterberg i DN 2009-10-27.

En nordisk förbundsstat kan ge de nordiska länderna en internationell maktställning är ett av huvudargumenten. Artikeln är seriös och välbalanserad, även om begreppet Kalmarunionen känns onödigt gammalmodigt. Jag kan inte låta bli att småle när jag läser förslaget att Dronning Margrethe II av Danmark är det självklara valet av stadsöverhuvud. Tilltaget har fått till effekt att Svensk damtidning har bloggat och utropar ”Slå påsarna ihop”? Det finns många seriösa anledningar till att bilda unionen och jag skall inte upprepa dem utan hänvisar till artikeln. Själv tycker jag att bildandet av union vore ett utmärkt tillfälle att införa republik, men om rojalisterna tycker att förslaget är bra ifall de får behålla ett kungahus, så varför inte.

Därutöver ser jag fördelar i att Gotland får kompisar inom unionen som har liknande förhållanden. Exempelvis Island, Grönland, Åland och Bornholm. På sikt kan kanske även Ösel räknas till kompisarna för visst kittlar det att se även Baltikum som nästa pusselbit i unionen. Lite kul är det faktiskt att Gotlands Allehanda just i dag utropar att ”kommunen satsar på färja till Baltikum”. Visst händer det grejer och jag tror att bildandet av nämnda förbundsstat är en väldigt logisk utveckling. Regionerna kommer att ta över som kontaktyta mot Brussel och EU. Jag tror att regionerna på sikt kommer att bli starkare än nationalstaten och jag tror inte att det är nödvändigt att de regionala enheterna ligger precis intill varandra . Nordens övärld, eller delar av den, kanske kan bilda en stark region med utmärkta försänkningar inom EU. I nuläget är Gotland enligt min mening för litet för att utgöra en trovärdig självständig region, tyvärr.

lördag, oktober 17, 2009

Världsomspännande digitalt bibliotek


Bilden föreställer en bokhylla, inte ett världsomspännande digitalt biblotek


”Googles ursprungliga idé att skapa ett världsomspännande digitalt bibliotek var bra. Men under resans gång har projektet blivit ett hot mot författare och bokförlag. Motståndet mot Googles gigantiska nätbokhandel har hårdnat”, skriver DN 2009-10-17.

Vad är det som har hänt eftersom projektet helt plötsligt har blivit farligt, och motståndet som DN uttrycker saken ”har hårdnat”? Är inte svaret så enkelt som att DN helt plötsligt har upptäckt att Google betalar mer till författarna än vad Bonniers gör eller någonsin har tänkt sig att göra. Är det inte så enkelt som att DN ojar sig över stackars författare och bokförlag, när de egentligen menar att stackars Bonniers inte har hängt med i utvecklingen.

Strategin att på olika sätt motverka teknologiskt driven förändring, för att begränsa utbudet och undvika prisfall på böcker kanske möjliggör för någon att under en tid inte behöver förändra sitt invanda arbetssätt. På sikt är det ett sådant beteende som kommer att hota hela förlagsbranschen.

I slutändan kommer det knappast att vara förnyarna som kommer att stå vid skampålen.