"Du levande", en film av Roy Andersson

Man ser ju de bästa filmerna med den man älskar... det har nåt med stämningen att göra

Kan vi bli levande igen efter en stor förlust? I våra liv rör vi oss ständigt på en steglös skala, vi förflyttar oss mellan ytterligheter. Ibland känner vi oss fullt levande, livet är rikt och utstrålar mening. I andra lägen är vi bara vid liv men vi känner oss inte speciellt levande. Där är vi bortdomnade, förtorkade, förtvinade och förminskade. Svängningarna mellan ytterligheterna är en fråga om livsbalans. Att åter bli levande handlar om livskvalité men också om mycket mer.

En oroande film. En unik film. Jag är starkt påverkad av "Du levande", en film som snarare handlar om dem som längtar efter att leva än dem som är levande. Det inledande Goethecitatet riktar en uppmaning till oss: Lev medan du är här. Det som följer på detta är kyla.

Det finns ett försonande drag i denna film av Roy Andersson. Den handlar om människor som är ensamma, isolerade, men också längtande. I sina drömmar lever de upp och där händer det som de önskar och som vi önskar dem.

Se filmen, den kommer att beröra dig. Den röda tråden i hela filmen kan vara svår att följa men de olika sekvenserna är otroligt träffsäkra, personer i sin fulla torftighet förmedlar humor och igenkännande både av dig själv och andra.